Anmälan 4.6.2025
Anmälan gäller Österbottens Tidnings webbartikel som publicerades 3.6.2025: Rättegång mot försvunnen Pedersöreman kunde inte hållas.
https://www.osterbottenstidning.fi/Artikel/Visa/887411
Anmälaren anser att det var synnerligen oetiskt och osakligt att publicera namn och bild på den misstänkte, eftersom vederbörande vid publiceringstillfället hade varit försvunnen i över två månader och ännu inte återfunnits.
Enligt anmälaren var publiceringen av identifieringsuppgifter om en saknad person ansvarslöst och kränkande för både den försvunne själv och hans närstående i en situation där det eventuellt rörde sig om ett dödsfall. Den försvunne mannen var inte dömd för något brott, utan endast misstänkt i ett fall av misshandel. Rättegången hade inte kunnat fortsätta på grund av den misstänktes frånvaro – och än mindre hade man kunnat ge någon rättsligt bindande dom.
Tidningens ansvariga chefredaktör Ann-Sofi Berger har enligt anmälan motiverat namnpubliceringen med att fallet väckte allmän uppmärksamhet och att det rörde sig om ett ”sammanhang av allmänt intresse”. Enligt anmälaren får man dock inte blanda ihop allmänintresse med allmän nyfikenhet.
Anmälaren konstaterar att det är välkänt att medierna gör en helhetsbedömning inför varje namnpublicering. I det här fallet var det dock enligt anmälaren oskäligt och stred mot journalismens etiska principer att publicera namnet med tanke på situationens känsliga karaktär. Han anser att det verkar som om hänsynen till den försvunne personens rättigheter och hans anhörigas situation tycks ha vägt mycket lätt, om alls, i tidningens överväganden. Det här väcker frågor om redaktionens omdömesförmåga och om ett alltför slentrianmässigt förhållningssätt till publiceringar i känsliga rättsfall. Anmälaren anser att det kan ifrågasättas om publiceringen verkligen bidrog till att belysa processen, eller om den snarare skadade tilltron till rättssäker journalistik.
Anmälaren framhåller att det hade varit lämpligare och tydligare att vänta tills personen hade hittats antingen levande eller död. Anmälaren anser att tidningen offentligt bör be de anhöriga om ursäkt.
Chefredaktörens svar 4.5.2026
Chefredaktören för Österbottens Tidning, Ann-Sofi Berger, konstaterar i sitt svar att fallet med den försvunne Pedersöremannen var, och fortfarande är, ett mysterium som har förbryllat hela regionen.
Chefredaktören försäkrar att tidningen inte ”slentrianmässigt” publicerade namnet på den misshandelsmisstänkte försvunne mannen i samband med rättegången, såsom anmälaren bedömer, utan att detta skedde med beaktande av Journalistreglerna, rådande omständigheter och i samråd mellan reporter och ansvarig chefredaktör.
Mannen försvann under en promenad i Överpurmo, Pedersöre i mars 2025. Polisen och frivilliga lyckades inte hitta honom trots omfattande sökinsatser, och det har aldrig klarnat om han försvann frivilligt, till följd av en olycka eller i samband med något brott. Enligt chefredaktören var intresset för ärendet stort bland allmänheten och livliga spekulationer och rykten florerade, framför allt på sociala medier.
Det exceptionella i situationen var, enligt chefredaktören, att också två andra män hade försvunnit i Pedersöre inom loppet av bara några veckor. Den ena av dem hade senast setts i slutet av februari i Överpurmo, precis som den man som behandlades i artikeln, och han hade hittats död efter två månader.
Den tredje mannen försvann i slutet av mars i en annan del av Pedersöre. Man visste inte då om det fanns något samband mellan de tre försvunna männen, men händelserna orsakade stor uppståndelse bland invånarna i regionen och alla undrade vad som egentligen höll på att hända. Den tredje mannen hittades vid liv ett par veckor efter försvinnandet.
Det stora intresset för ämnet syntes bland annat i mediernas omfattande rapportering om det. Som exempel hänvisar chefredaktören till tidningens egna nyheter, som kan hittas här och här. Polisen publicerade under sökandet namn och bild på de två första männen som försvann, och uppmanade allmänheten att hjälpa till genom att bland annat kontrollera ödestugor i området. Enligt chefredaktören gjorde tidningen sitt bästa för att dämpa falska rykten och minska oron genom att informera allmänheten om polisens arbete.
Enligt chefredaktören publicerar tidningen vanligtvis inte namn på misstänkta personer innan de är dömda, eftersom detta kan anses vara befogat bara av exceptionella skäl. Tidningen är i enlighet med punkt 32 i Journalistreglerna restriktiv med namnpublicering också då en dom har fallit. I detta fall ansåg dock tidningen att namnpubliceringen var motiverad av följande orsaker:
- Risk för förvirring. Att dölja den försvunne mannens identitet, efter att både polisen och familjen gått ut offentligt med hans namn, hade bara skapat förvirring. Tre män försvann inom samma område under en kort tid den aktuella vårvintern, så risken för sammanblandning var konkret.
- Samband mellan rättegången och försvinnandet. Den person som misshandeln misstänktes ha riktats mot var en intressant person i polisens utredning som en av dem som senast hade sett mannen före försvinnandet. Just denna person hade gjort den första anmälan om försvinnandet.
- Chansen att den berörde skulle dyka upp. Om han försvunnit frivilligt fanns det en möjlighet att han skulle dyka upp till rättegången.
- Engagemanget. Oron och viljan att söka efter den försvunne mannen var stor i
- lokalsamhället, vilket uppskattades stort av hans familj.
Sammantaget bedömde tidningen att det fanns tillräckligt tungt vägande skäl för en namnpublicering i samband med nyheten om rättegången. Chefredaktören ifrågasätter påståendet om att publiceringen skulle ha varit ”potentiellt kränkande för både den försvunne och hans närstående”, eftersom hans mor och bror senare hade kontaktat tidningen och ville berätta om sina upplevelser kring försvinnandet, för att de inte ville att den försvunne skulle glömmas bort. Tidningen anser att det tvärtom var respektfullt att påminna om fallet och lyfta fram de anhörigas kamp för att hitta sin närstående.
Tidningens ståndpunkt är att alla de ovanstående omständigheter som framförts i fallet med försvinnandet hänger ihop och att all information som framkommit i artiklarna är betydelsefull, eftersom den kunde bidra till att mysteriet blir löst.
Beslut
JR 31: Så länge det ännu bara handlar om brottsmisstankar eller åtal ska man noga överväga publiceringen av den misstänktas eller åtalades namn, foto eller annan information som kan leda till att hen kan identifieras.
Österbottens Tidning berättade att den man som varit försvunnen anklagades för misshandel. Enligt artikeln har tingsrätten inte kunnat behandla fallet, eftersom den anklagade inte hade infunnit sig. Vid den tidpunkt då artikeln publicerades hade mannen redan varit försvunnen i flera månader. Försvinnandet hade behandlats ingående i medierna eftersom två andra män också hade försvunnit i samma område vid samma tid. Dessa hade senare hittats.
Opinionsnämnden för massmedier konstaterar att den anklagade var en så kallad vanlig medborgare så utgångspunkten är att namnskyddet är omfattande. Inte heller den gärning som han anklagades för var av någon särskild samhällelig betydelse. I dylika fall bör medierna omsorgsfullt överväga publiceringen av uppgifter som leder till en identifiering. Eftersom rättegången inte kunde hållas i den anklagades frånvaro, hade han inte haft någon möjlighet att försvara sig mot de anklagelser som riktades mot honom.
Nämnden anser dock att det i detta fall var motiverat att publicera namnet på den anklagade. Hans försvinnande hade väckt stor uppmärksamhet lokalt och även mer vida omkring, och dessutom hade den försvunne mannens namn, bild och andra identifieringsuppgifter redan tidigare fått stor spridning i offentligheten. Av den här anledningen skulle den anklagade ha kunnat identifieras utifrån artikeln även om hans namn inte hade nämnts. Det hör inte till opinionsnämnden för massmediers behörighet att ta ställning till vilka artiklar medierna kan publicera och vilka ämnen och perspektiv som de får behandla. Det är alltid redaktionen som har beslutanderätten i dessa frågor.
Opinionsnämnden för massmedier anser att Österbottens Tidning inte har brutit mot god journalistisk sed.
De som röstade för friande beslut:
Eero Hyvönen (ordf.), Saija Hakoniemi, Tommi Hatinen, Pasi Kivioja, Anssi Marttinen, Elina Partio, Suvi Tanner och Mari Tuohiniemi.
De som röstade för fällande beslut:
Jonas Jungar, Sara Nurmilaukas, Farhia Omer, Tuuli Tahkokorpi och Viljami Vaarala.
Deras avvikande åsikt: Åtalets karaktär, den åtalades ställning och den mediala publicitet som följde på hans försvinnande utgjorde inte tillräckligt vägande grunder för en publicering av namnet.