Anmälan 16.4.2024
Anmälan gäller fyra artiklar som tidningen Vasabladet publicerade på nätet:
Poliser inför rätta i Jakobstad – misstänks för brott mot tjänsteplikt respektive misshandel (12.3.2024): https://www.vasabladet.fi/Artikel/Visa/766221
Två poliser står åtalade för ett flertal brott (12.3.2024): https://www.vasabladet.fi/Artikel/Visa/765363
Poliser misstänkts för brott i samband med hemmafest i Kronoby – läs vår rapportering från tingsrätten i Jakobstad (13.3.2024): https://www.vasabladet.fi/Artikel/Visa/766409
Åtalade poliser slipper straff – åtal förkastades och behandlingen tog för länge (19.4.2024): https://www.vasabladet.fi/Artikel/Visa/775655
Den artikel som publicerades 13.3.2024 baserade sig på en liverapportering från tingsrätten. Enligt anmälan kunde de brottsmisstänkta poliserna klart identifieras utifrån artikeln. En av dem benämndes ”hundföraren” och ”polismannen som är pappan och hundföraren”. I artikeln hänvisades det också till hundförarens ”dotter”. Enligt anmälan visste alla i det lilla samhället vem det var frågan om.
Anmälarna anser att tidningens agerande är oprofessionellt. Anmälarna anser att i stället för de karakteriseringar som beskrivs ovan kunde man ha använt till exempel ”anhörig” och avstått från att specificera den ena polisens yrkesinriktning. Den misstänktes dotter har enligt anmälan lidit avsevärt av att hon lyftes fram på detta sätt i artikeln.
Anmälarna ifrågasätter också bildvalen till de artiklar som publicerades 12.3 och 13.3, där bägge polismännen gick att identifiera enligt anmälan. Enligt anmälarna avslöjade bilderna för mycket av de anklagade, då de visats i civila kläder och så att de gick att identifiera då deras huvud eller profil syntes.
Anmälarna har kompletterat sin anmälan per e-post 4.6.2024. I sin komplettering konstaterar anmälarna att polismannen och hans dotter på den lilla ort där de bor har blivit dömda innan rättegången.
Tingsrätten friade de misstänkta från anklagelserna 17.4.2024, efter nästan fyra års väntan. Därförinnan hade Vasabladet enligt anmälan rapporterat om fallet sammanlagt åtta gånger under åren 2020–2024. Anmälarna ville höra en motivering till varför tidningen under fyra års tid upprepade gånger skrivit om fallet och, enligt anmälarnas åsikt, på ett uppförstorat sätt.
Den redaktör som har skrivit artiklarna gjorde också liverapporteringar från rättssalen. Anmälarna ansåg detta vara riktade trakasserier (”maalittaminen”) mot vederbörande personer.
Anmälarna uppger att de har skickat e-post till chefredaktören och bett om att ärendet skulle behandlas internt på redaktionen. De anser att det e-postsvar som de fick var mycket svävande.
I kompletteringen av anmälan berättar anmälarna att de vill att anmälan ska omfatta alla de artiklar som publicerats inom tidsramen för anmälan. Den polisman som kallas ”hundföraren” och hands dotter har gett sitt samtycke till anmälan, men den andra polismannens samtycke har inte sänts till Opinionsnämnden för massmedier.
Opinionsnämnden för massmedier tillämpar i behandlingen av ärendet de Journalistregler som var giltiga fram till 30.9.2024.
Chefredaktörernas svar 29.1.2025
Vasabladets (VBL) ansvariga chefredaktör Niklas Nyberg och Österbottens Tidnings (ÖT) ansvariga chefredaktör Ann-Sofi Berger har lämnat Opinionsnämnden för massmedier ett gemensamt svar på anmälningarna 9301/UL/24 och 9302/UL/24 mot respektive tidning.
I sitt svar konstaterar chefredaktörerna att ÖT och VBL rapporterade om rättsprocessen enligt tidningarnas normala praxis. Om nyhetsvärdet i en förundersökning och/eller en rättegång bedöms som tillräckligt stort fattas ett beslut om att bevaka saken, och då strävar tidningarna alltid efter att följa processen ända till slutet, i enlighet med JR 34.
I detta fall anser chefredaktörerna att nyhetsvärdet och den samhälleliga betydelsen vara betydande i och med att det handlade om misstanke om brott mot tjänsteplikt hos poliser, och att medier rapporterar om utredningar som rör myndighetspersoner bidrar till transparensen och stärker allmänhetens tilltro till rättsväsendet. Det är därför journalistiken räknas som en av demokratins viktiga byggstenar.
Tidningarna valde att inte publicera namnen på de två misstänkta under något som helst skede av rapporteringen. Inte heller uppgifter om deras hemkommuner framkom, endast på vilken ort det misstänkta brottet ägt rum och vilken polisinrättning de arbetade vid, nämligen Österbottens polisinrättning i Karleby.
Redaktionen anser att inga utmärkande kännetecken var synliga i bilderna, som visade de åtalades ryggar i rättssalen. Chefredaktörernas bedömning är att en läsare som inte kände till att just dessa personer var åtalade inte heller hade någon som helst möjlighet att veta vilka de var på grund av bilden. Enligt deras uppfattning hade JR 27, 31 och 32 beaktats.
De inledande artiklarna skrevs under år 2020. De beskrev kort och sakligt vad som hänt, vilka misstankar som riktats mot två poliser, brottsrubriceringen och vilka nya fakta som framkom under den första tiden. Väntan på en rättegång blev lång – nästan fyra år. Enligt chefredaktörerna gjorde detta det nödvändigt för tidningarna att skriva om fallet flera gånger, för att kunna ge läsarna korrekt information om hur fallet fortskred. Samtliga artiklar var faktabaserade nyhetstexter och de innehöll relevant information om exempelvis vilket särskilt förfarande som gäller när man undersöker brottsmisstankar mot en polis.
När rättegången slutligen hölls i tingsrätten 12–13 mars 2024 följde tidningarna också sina rutiner och liverapporterade från rättssalen, det vill säga reportern publicerade korta texter nästan i realtid om det som sades. Artikeln från 13.3.2024 grundade sig på en liverapportering från föregående dag. Dagarna efteråt publicerades korta sammanfattande artiklar i respektive pappersupplaga av ÖT och VBL. Chefredaktörerna påpekar att de åtalade fick stort utrymme för att berätta sin version av händelserna.
När det gäller anmälarens kritik mot att använda en av polisernas yrkesinriktning “hundförare” var det ett sätt att skilja de två poliserna från varandra i artiklarna som i övrigt var anonymiserade.
Chefredaktörerna hänvisar till att det finns i detta nu 20 polishundar inom Österbottens polisinrättning. Det innebär att det finns minst 20 hundförare, eftersom de till exempel kan vara tillfälligt utan hund då deras senaste hund pensionerats och de inte hunnit ta emot en ny.
Rättegången inleddes de facto med ett annat rättsfall där de två poliserna samt deras hund var inblandade, och på så sätt var det naturligt att etablera begreppet “hundföraren”. Första delen av liverapporten handlade alltså om fallet där hunden var inblandad. Sedan följde ett åtal gentemot “hundförarens kollega” som bestod av misstankar om misshandel och brott mot tjänsteplikt i samband med en husrannsakan.
Nästa dag fortsatte förhandlingen i domstol med ett fall som rörde en hemmafest i Kronoby. Då var brottsmisstanken brott mot tjänsteplikt, hemfridsbrott, olaga hot och misshandel i samband med en hemmafest i Kronoby, vilket framkommit både i nyhetsnotiser och i den aktuella liverapporteringen.
Fallet började enligt åklagaren med att den ena av de två åtalade poliserna sökte efter sin dotter och de två poliserna kom under ett arbetspass till ett hus där dotterns bil stod parkerad. Dittills i artikeln hade de två åtalade benämnts som “poliser” eller “polismannen”, men när polisen som letade efter sin dotter själv fick berätta sade han att han är hundförare och att han tillsammans med hunden har jobbat med narkotikasök; han kopplade detta till oron för dottern. Artikeln fortsatte sedan huvudsakligen att titulera den åtalade som “polisen” och “pappan”.
Att nämna att det handlade om “dottern” var relevant enligt chefredaktörerna eftersom rätten diskuterade huruvida både polisen som var pappan och hans patrullkollega var jäviga; de borde inte ha letat efter dottern på arbetstid eftersom inget tydde på att hon befann sig i omedelbar fara. Det var detta åtalsrubriken “brott mot tjänsteplikt” handlade om i samband med den här händelsen. Den del av rättegången som låg till grund för artikeln var alltså offentlig medan en sekretessbelagd del av uppenbara skäl inte alls skildrades i tidningarna. Den sista artikeln om fallet publicerades 19 april 2024 och den redogjorde för domslutet.
Chefredaktörerna påpekar at detta är normal rapportering om rättsfall i ÖT och VBL. Några faktafel har inte rapporterats till tidningarna och därför har det inte funnits någon förutsättning för rättelser enligt Journalistreglerna. Enligt chefredaktörernas bedömning ska en utomstående läsare inte kunna identifiera personerna i texten till följd av enbart tidningsartiklarna.
Anmälaren anser att hen blivit nonchalant bemött i mejlkonversation, medan chefredaktörernas uppfattning är att de har svarat på ett sakligt sätt och informerat om sitt arbete.
Sammanfattningsvis konstaterar chefredaktörerna att åtal som väcks mot poliser hör till ovanligheterna, i detta fall tre olika åtal med koppling till en och samma polispatrull. När så sker – speciellt inom ÖT:s och VBL:s bevakningsområde – är allmänintresset i regionen extra högt samt det journalistiska uppdraget att faktabaserat och så transparent som möjligt redogöra för läsarna om bakgrund, pågående processer och slutresultat otvetydigt. I det hänseendet anser chefredaktörerna att deras medier i sin rapportering följt både sitt uppdrag samt journalistreglerna.
Beslut
JR 27: Då redaktioner hanterar offentlig information ska de också beakta skyddet för privatlivet. Allt offentligt material är inte nödvändigtvis återpublicerbart. Särskild försiktighet ska iakttas då man behandlar frågor som rör minderåriga eller personer som tydligt är i utsatt ställning.
JR 31: Så länge det ännu bara handlar om brottsmisstankar eller åtal ska man noga överväga publiceringen av den misstänktas eller åtalades namn, foto eller annan information som kan leda till att hen kan identifieras.
JR 32: Namn, foto och andra identifikationsuppgifter på en person som dömts för brott får publiceras, såvida det inte är klart oskäligt med beaktande av den dömdas ställning eller gärning. När det gäller att avslöja identiteten på en minderårig eller en person som dömts som otillräknelig måste man vara särskilt restriktiv.
JR 35: Om en redaktion har publicerat en nyhet om begäran om utredning, åtal eller dom ska saken i mån av möjlighet följas upp ända till slutet.
I sina artiklar behandlade Vasabladet en rättsprocess där två poliser misstänktes bland annat för brott mot tjänsteplikt. Åtalen gällde en och samma polispatrull och totalt tre separata fall. Tidningen hade bevakat rättsprocessen i nästan fyra års tid. De artiklar som anmälan gäller publicerades medan tingsrätten behandlade fallet våren 2024. Åtalen mot de berörda föll till nästan alla delar, och bägge åtalade klarade sig utan straff.
Opinionsnämnden för massmedier konstaterar att det fanns journalistiska grunder för att rapportera om brottsåtalen mot poliserna. Åtalen gällde de berördas agerande i tjänst. Även om de åtalade utifrån artiklarna kunde identifieras i sin bekantskapskrets och i sitt lokalsamhälle, var de identifikationsuppgifter som publicerades om dem relevanta för att nyhetsrapporteringen skulle vara begriplig. Inom journalistiken är det vanligt att använda bilder som tagits bakifrån i rättssalen när man inte vill avslöja de åtalades identitet för allmänheten.
Nämnden påminner om att massmedier bör vara särskilt försiktiga när de behandlar frågor som rör privatlivet. I detta fall hamnade också en nära anhörig till en av polismännen i offentligheten i ett negativt sammanhang. I artiklarna påstods personen dock inte ha gjort sig skyldig till något och de avslöjade inga särskilt känsliga omständigheter som hör till privatlivet. Utan en beskrivning av det händelseförlopp som berörde den nära anhöriga hade det varit omöjligt att behandla brottet mot tjänsteplikt på ett begripligt sätt.
I artiklarna finns inga tecken på att tidningen på förhand skulle ha tagit ställning till skuldfrågan. Även om det för de berörda parterna kan kännas oskäligt och överdimensionerat att fallet bevakades offentligt i upp till fyra år, handlade tidningarna enligt Journalistreglerna när de rapporterade om fallet ända till slutet av rättsprocessen. Även om det i detta fall förekom omfattande liverapportering från rättssalen var frågan lokalt viktig, och nämnden kan inte ta ställning till vilken vikt nyhetsbevakningen av fallet borde ha getts.
Opinionsnämnden för massmedier anser att Vasabladet inte har brutit mot god journalistisk sed.
Beslutsfattare:
Eero Hyvönen (ordf.), Tommi Hatinen, Vesa Heikkilä, Jonas Jungar, Pasi Kivioja, Anna Ovaska, Mari Paalosalo-Jussinmäki, Margareta Salonen, Timo Sipola, Tuuli Tahkokorpi, Mari Tuohiniemi, Marjukka Vainio-Rossi och Erja Yläjärvi.