5673/SL/14

Langettava

Tidningen anklagade företaget för vilseledande marknadsföring vid telefonförsäljning. Artikeln grundade sig på en intervjupersons berättelse och på information som redaktören införskaffat genom att låtsas vara en kund. Tidningen informerade inte läsarna om det ovanliga sättet på vilket informationen införskaffats. Tidningen publicerade företagets eget ställningstagande men lade till ett nedsättande svar från redaktören.

Anmälan 1.12.2014

Anmälan gäller artikeln ”Företag prånglar medaljer på veteraner” som publicerades i HBL 25.10.2014. I artikeln används Moneta Oy:s riksomfattande välgörenhetskampanj som ett exempel på den vilseledande marknadsföring som används vid telefonförsäljning. I den fotnot som fogats till slutet av artikeln berättas att den intervjuade har avlägsnats ur företagets kundregister efter att tidningen har varit i kontakt med företaget.

Anmälan har gjorts av verkställande direktören för Suomen Moneta Oy. Enligt anmälan bygger artikelrubriken, bildtexten och fotnoten och likaså artikelns hela huvudtes på grovt felaktiga uppgifter. Företaget blev föremål för synnerligen negativ publicitet och det hade varit skäligt att höra en representant för företaget, hävdar anmälarna.

Enligt anmälan fick företaget dock inte någon rättvis chans att höras samtidigt. Personerna i kundtjänsten, som redaktören var i kontakt med när hon låtsades vara en kund, visste inte om att de blev intervjuade. De anställda, som nämns vid namn i artikeln, medverkade i artikeln mot sin vilja och blev föremål för negativ uppmärksamhet.

Enligt verkställande direktören hade den intervjuade kunden själv ringt till Moneta och beställt den första medaljen.

Detta har den intervjuade medgivit när Moneta kontaktade honom efter att artikeln utkommit. Enligt anmälaren har samma information också funnits i företagets kundregister. Enligt anmälaren har detta också förklarats för artikelskribenten när hon kontaktade företagets kundtjänst. Enligt anmälaren borde tidningen ha baserat sin artikel på flera olika källor och förhållit sig kritisk till sina informationskällor.

Anmälaren påminner också om att företaget inte känner till de klagomål som gjorts till Konkurrens- och konsumentverket fram till oktober 2014. Anmälaren anser att även denna fråga borde ha satts i rätt proportion. Enligt anmälaren inkommer det 90 000 klagomål om året till Konkurrensverket, och de 17 klagomål som gäller Moneta utgör en försvinnande liten del av dessa.

Anmälaren berättar också att man bett om att få se det meddelande i samband med vilket tidningen säger sig ha sänt artikeln för genomläsning. Enligt anmälaren har all e-post till tidningen vid tidpunkten i fråga gåtts igenom men det ursprungliga meddelandet hittades inte. Artikelskribenten har per e-post meddelat anmälaren 6.11.2014 att meddelandet inte finns sparat. 

Enligt anmälaren har tidningen brutit mot punkterna 8, 9, 12, 15, 17 och 21 i Journalistreglerna.

Hufvudstadsbladets genmäle 25.11.2014

Chefsredaktör Jens Berg konstaterar att artikeln skrevs ur den intervjuades perspektiv. Innehållet i artikeln avviker från anmälarens ståndpunkt enligt vilken den intervjuade själv skulle ha ringt till företaget och beställt medaljen. Kunden i fråga, en äldre man, berättade enligt chefredaktören för HBL att han inte vill ha några medaljer och inte heller ringt till Moneta för att köpa dem. Enligt chefredaktören hade mannen tagit kontakt med redaktionen för att han upplevt företaget och ärendet som besvärande.

Chefredaktören medger att redaktören först kontaktade Moneta och låtsades vara en kund. Syftet var, enligt chefredaktören, att klargöra om den intervjuades berättelse var sanningsenlig. Syftet var också att klarlägga företagets praxis och hur det bemöter en eventuell kund.

Under den andra intervjun presenterade skribenten sig som journalist enligt chefredaktören.  Enligt chefredaktören lästes delar av artikeln då upp för chefen för Monetas kundtjänst. Enligt chefredaktören hade chefen för kundtjänsten möjlighet att bemöta de påståenden som förekom i artikeln.

Enligt chefredaktören publicerade HBL av misstag namnet på personen i kundtjänsten, trots att man hade lovat att det inte kommer att publiceras. Enligt chefredaktören bad man om ursäkt på en synlig plats i redaktörens svar på Monetas insändare.

Chefredaktören konstaterar att artikeln före publiceringen av någon anledning inte nått fram till Moneta för förhandsgranskning. Redaktören säger sig ha sänt artikeln, men enligt chefredaktören har meddelandet inte sparats i tidningens system. Meddelanden sparas enligt chefredaktören i 30 dagar.

Chefredaktören påpekar också att verkställande direktören för Moneta fick sitt eget genmäle publicerat utan dröjsmål. Tidningen har enligt chefredaktören inte brutit mot god journalistisk sed.

Beslut

JR 9: Det är tillrådligt att journalister i sitt arbete uppger sitt yrke. De ska försöka skaffa fram information på ett öppet sätt. Om samhälleligt betydelsefulla omständigheter inte kan utredas på annat sätt, kan journalister göra intervjuer och ta fram uppgifter även på sätt som avviker från det vanliga.

JR 17: Intervjuobjekt har rätt att på förhand få veta i vilket sammanhang deras uttalanden kommer att användas. De ska också få veta om intervjun kan komma att användas i flera olika medier. Intervjuobjekt ska alltid meddelas ifall samtalet är avsett för publicering eller enbart som bakgrundsmaterial.

JR 21: Om journalister framställer information om en klart identifierbar persons eller parts agerande och därmed ger denna en mycket negativ publicitet, ska de ge föremålet för kritiken möjlighet att framföra sin egen syn redan i samma sammanhang.

JR 23: Ett sådant uttalande är ett inlägg som bör publiceras så snabbt som möjligt utan osakliga tillägg.

I Hufvudstadsbladets artikel ”Företag prånglar medaljer på veteraner” kritiserades Suomen Moneta Oy för vilseledande marknadsföring i telefonförsäljningen för sin välgörenhetskampanj. Enligt artikeln ska verksamheten ha gett upphov till otaliga klagomål till Konkurrens- och konsumentverket. Tidningen hänvisar också till att verket år 2010 gett Moneta en anmärkning för vilseledande marknadsföring.

Artikeln bygger på en intervju med en äldre man och de uppgifter som journalisten utan att uppge sitt yrke fått fram. Den intervjuade hade köpt en medalj av företaget. Han bestrider att han skulle ha förbundit sig till någon fortlöpande prenumeration på medaljer.

Nämnden kan inte ta ställning till huruvida tidningen sänt artikeln till företaget för granskning eller inte. Därför påminner nämnden chefredaktören om att allmänheten har en tre månader lång att anmäla ett ärende. Både med tanke på anmälarens och svarandens rättsskydd är det viktigt att korrespondens eller annan väsentlig dokumentation som gäller artiklar bevaras under denna tid.

Redaktören redde ut företagets tillvägagångssätt genom att ringa dess kundtjänst som en falsk kund och använde den information hon fått fram på detta sätt i artikeln. I artikeln redogjordes inte för den ovanliga metoden med vilken informationen skaffades.

Enligt nämndens åsikt fick företaget synnerligen negativ publicitet i och med artikeln. Tidningen publicerade bemötandet från Monetas verkställande direktör men lade till redaktörens nedsättande kommentar. Kommentaren innehöll en ursäkt från tidningen för publiceringen av namnet på den person som intervjuats i smyg, men den allmänt negativa tonen underminerade verkställande direktörens bemötande. 

Opinionsnämnden för massmedier anser att Hufvudstadsbladet har brutit mot god journalistisk sed och ger tidningen en anmärkning.

Beslutet fattades av:

Risto Uimonen (ordf.), Pirjo Auvinen, Kalle Heiskanen, Hannu Helineva, Jyrki Huotari, Ulla Järvi, Anssi Järvinen, Pasi Kivioja, Niklas Vainio, Veera Ristikartano, Venla Mäntysalo, Heikki Valkama och Heikki Vento.