Klagan 8.6.2012
Tidningen publicerade 1.6.2012 artikeln ”Svenska Teatern gör förlust på grund av ACE”. Artikeln baserade sig på programmet Spotlight som sänts på Yles kanal föregående kväll. Klaganden är chefen för Svenska Teatern. Han anser att tidningsredaktionen har tolkat programmets innehåll på sitt eget sätt och försummat skyldigheten till samtidigt hörande.
Efter publiceringen av artikeln tog styrelseordförande för Garantiföreningen för Svenska Teatern och teaterns förvaltningschef kontakt med redaktören för att få en rättelse av uppgifterna som grundade sig på den felaktiga tolkningen av programmet Spotlight. Redaktören lovade att korrigera uppgifterna, men nästa dag publicerade tidningen en artikel under rubriken ”Svenska Teatern tillbakavisar kritik”. Texten publicerades mot slutet av tidningen.
Enligt klaganden var den tolkning av teaterns ekonomiska resultat som gjordes i Spotlight bristfällig. Han anser att Hufvudstadsbladets redaktörer innan de publicerade sin artikel borde ha kontaktat någon representant för teaterns ledning och låtit dem kommentera påståendena i tv-programmet. I programmet bekräftade ingen representant för teatern ett sådant påstående som tidningen skrev i rubriken till artikeln. Klaganden anser att nyhetsrapporteringen har skadat teaterns rykte.
Hufvudstadsbladets genmäle 30.6.2012
Enligt chefredaktör Jens Berg refererade Hufvudstadsbladets redaktörer kort Yle-programmet i följande dags tidning. Av programmet framgick att Svenska Teaterns eget exportbolag Ace-Production hade gått med förlust. Företaget åtnjuter ett betydande statsunderstöd. Av tidningsartikeln framgick att artikeln baserade sig på Yles program och återgav vad som sades i programmet.
Efter att artikeln publicerats kontaktade representanter för teatern redaktören och framförde ett önskemål om att tidningen skulle publicera en rättelse. De preciserade dock inte exakt vilka av uppgifterna i Spotlight som var feltolkade. Däremot var deras huvudargument att dotterbolagets resultat inte påverkar teatern. Då ansåg tidningens chefredaktör och kulturchef att den journalistiskt sett bästa löningen var att publicera en ny artikel 2.6.2012 där teaterns representant fick framföra sin egen ståndpunkt och tillbakavisa kritiken i Spotlight. Samtidigt fick han möjlighet att berätta på vilka olika sätt teaterkoncernens bokslut kunde tolkas. Innan den nya artikeln publicerade sändes den för granskning och representanterna för teatern godkände texten.
I den nya artikeln publicerade även siffror ur koncernens bokslut. Av dessa framgick att hela koncernen gått på minus, precis som man också berättat i Spotlight. Hufvudstadsbladets redaktör hade fått balansboken från Spotlights redaktion.
Dessutom publicerade tidningen 8.6.2012 en insändare från klaganden, ”Spotlights program om Svenska Teatern ensidigt och tandlöst”, där han fick framföra sin syn på de uppgifter som presenterats i Hufvudstadsbladet och i programmet Spotlight. I sin insändare tackade klaganden också för den förtydligande artikel som publicerats 2.6.2012.
Avgörande
Rubriker, ingresser, pärm- och bildtexter, löpsedlar och annan exponering ska ha en grund i innehållet (JR 15). Väsentliga fel ska rättas utan dröjsmål på mediets redaktionella nätsidor och därtill i den publikation som felet ursprungligen funnits i (JR 20). Om journalister framställer information om en klart identifierbar persons eller parts agerande och därmed ger denna en mycket negativ publicitet, ska de ge föremålet för kritiken möjlighet att framföra sin egen syn redan i samma sammanhang (JR 21). Ifall det inte är möjligt att höra den som blivit föremål för den mycket negativa publiciteten samtidigt, kan det vara nödvändigt att höra personen i efterhand. Om så inte sker, hör det till god sed att publicera personens egen ståndpunkt (JR 22). Sedvanlig kulturkritik, politisk, ekonomisk eller samhällelig utvärdering och framförande av annan motsvarande åsikt ger dock inte rätt till uttalande (JR 24).
I tidningen skrevs om hur Svenska Teaterns dotterbolag med ansvar för exportproduktioner, Ace-Production, hade haft en negativ påverkan på teaterkoncernens ekonomi. Artikeln baserade sig på uppgifter som Yle publicerat. Det konstaterades att teaterns resultat för förra året låg på minus och i artikeln framförde en av teaterns före detta styrelsemedlemmar till och med en teori om att dotterbolaget hade grundats för att skyla över att vissa produktioner gått med förlust. I artikeln hänvisades även till styrelseordföranden för teatern och teaterchefen och deras synpunkter i frågan. Det framgick att Ace-Productions resultat uppvisade vinst år 2011.
Svenska Teatern är en ansedd konstinstitution som tillsammans med sina dotterbolag får ett betydande ekonomiskt stöd såväl av Helsingfors stad som av staden. Det är naturligt att massmedierna kritiskt granskar dess bokslut och hur teatern sköter sina finanser. Klaganden har inte specificerat för rådet vilka väsentliga fel Huvudstadsbladets artikel skulle ha innehållit. Han ifrågasatte rubriceringen eftersom ingen representant för Svenska Teatern hade bekräftat påståendet i rubriken.
Tidningen hade enligt nämndens mening ingen skyldighet att publicera någon rättelse med anledning av artikeln. Däremot var det i artikeln framförda påståendet om ett eventuellt döljande av förluster allvarligt. Därför var det rimligt att Hufvudstadsbladet i efterhand gav teaterns representanter spaltutrymme. Enligt hans åsikt var tanken på ett döljande ”fullständigt bisarr”. I samma artikel presenterade redaktionen även bokslutssiffrorna för åren 2009 och 2010. Dessa stöder tidningens påstående om att Ace-Productions dåliga resultat påverkat hela teaterns resultat. Klaganden själv fick dessutom möjlighet att publicera en insändare i tidningen, där han grundligt tar ställning till Hufvudstadsbladets och Spotlights påståenden.
Opinionsnämnden för massmedier anser att Hufvudstadsbladet inte har brutit mot god journalistisk sed.
Beslutet fattades av:
Risto Uimonen (ordf.), Jukka Ahlberg, Ulla Ahlmén-Laiho, Ollijuhani Auvinen, Kalle Heiskanen, Timo Huovinen, Riikka Kaihovaara, Lauri Karppi, Juha Keskinen, Heli Kärkkäinen, Riitta Ollila, Riitta Pollari, Jaakko Ujainen och Heikki Vento