vastuullistajournalismia_vaaka_SWE

3641/SL/06

Vapauttava

Hufvudstadsbladet publicerade den 6.5.2006 ett personporträtt av Jan D. Oker-Blom (klagande), kandidat till ordförandeposten i svenska folkpartiet. Enligt honom innehöll reporterns karakteristik av honom felaktiga och sårande uppgifter. Några dagar senare publicerade tidningen, med den klagandes vetskap, en insändare som försvarade honom. I samband med den beklagade tidningen att en del av texten missförståtts.

Anmälan 9.5.2006

Enligt den klagande är det fråga om ärekränkning. Reportern går in på osakligheter om honom som person och den uppfostran han fått av sina föräldrar. Reportern anklagar honom indirekt för att godkänna stöld för egen vinning.

Hufvudstadsbladets svar 28.5.2006

Chefredaktör Max Arhippainen påpekar att den klagande är vice ordförande i svenska folkpartiet och som bäst tävlar om ordförandeposten. Personer som tävlar om en ledande samhällsposition måste vara beredda att ta emot kritik och negativa omdömen både om sitt budskap och sin person. Reportern fäste uppmärksamhet vid det resonemang om ”hederlig stöld” som Oker-Blom framförde i intervjun. Om en kandidat till ordförandeposten i ett regeringsparti visar förståelse för en viss typ av brott är det värt att notera. Massmediernas uppgift är att kritiskt granska politikers uttalanden.

Avsikten med hänvisningen till Oker-Bloms hemuppfostran var att leka med ordet ”uppfostran” genom att kontrastera resonemanget om stöld med god uppfostran. Formuleringen uppfattades dock som kränkande, vilket inte var avsikten. Hufvudstadsbladet erbjöd Oker-Blom rätt till genmäle, vilket han avböjde. I stället publicerade tidningen, med Oker-Bloms vetskap, en insändare av en nära släkting till honom. I samband med den beklagade chefredaktören att kommentaren uppfattats på ett sätt som inte var avsikten.

Beslut

Om journalister framställer information om en klart identifierbar persons eller parts agerande och därmed ger denna en mycket negativ publicitet, ska de ge föremålet för kritiken möjlighet att framföra sin egen syn redan i samma sammanhang (JR 21). Ifall det inte är möjligt att höra den som blivit föremål för den mycket negativa publiciteten samtidigt, kan det vara nödvändigt att höra personen i efterhand. Om så inte sker, hör det till god sed att publicera personens egen ståndpunkt (JR 22). Ett sådant uttalande är ett inlägg som bör publiceras så snabbt som möjligt utan osakliga tillägg (JR 23). Sedvanlig kulturkritik, politisk, ekonomisk eller samhällelig utvärdering och framförande av annan motsvarande åsikt ger dock inte rätt till uttalande (JR 24).

Hufvudstadsbladet gjorde ett personporträtt av den klagande, som tillsammans med tre andra konkurrerade om ordförandeposten i svenska folkpartiet. I en skild text kommenterade reportern de åsikter som den klagande hade framfört i artikeln. Den klagande blev sårad över kommentarerna, men ville inte utnyttja sin rätt till genmäle. Tidningen publicerade en insändare som försvarade den klagande och i samband med det beklagade chefredaktören missförståndet.

En av massmediernas viktigaste uppgifter är att rapportera om maktutövning och makthavare. Ett regeringspartis vice ordförande, som strävar till att bli partiets ordförande, står i toppen av den politiska makthierarkin. Han måste tåla en kritisk granskning och kritik av både sin person och sina tankar. Även om en politisk utvärdering inte nödvändigtvis ger rätt till ett eget ställningstagande erbjöds den klagande den möjligheten. Dessutom publicerade Hufvudstadsbladet en insändare som försvarade den klagande och chefredaktören beklagade missförståndet.

Opinionsnämnden för massmedier anser att Hufvudstadsbladet inte har brutit mot god journalistisk sed.