vastuullistajournalismia_vaaka_SWE

3081B/YLE/01

Vapauttava

KLAGAN Carl Gustaf Bosson von Willebrandts klagan 3081/A/YLE/01FST sände 20.11 2001 ett program i serien Seportaget som hette ²Det är väldigt opraktiskt², som handlade om en man som är blind från födseln. Programmet innehöll utdrag ur klagandens tv-film från 1971. Klaganden uppger att redaktören inte informerade honom om att filmen använts, inte heller förekom det i sluttexterna någon information om filmens ursprung fastän filmen utgjorde över en tionde del av hela programmet.Majken Löfmans klagan 3081B/YLE/01I filmen förekom förutom den blinde mannen också en annan person, vars änka klaganden är. Programredaktörerna hade inte i något skede berättat för klaganden eller för andra anhöriga att programmet innehöll klipp ur ifrågavarande film.RUNDRADIONS SVARFST:s tf programdirektör Susan Inberg och chefen för faktasektorn Mary Gestrin uppger att redaktören, när han gjorde programmet, hittade den ifrågavarande filmen i Rundradions arkiv. Rundradion har fullständiga rättigheter till programmet. När redaktören klippte in delar av arkivfilmen i sitt eget program följde han till fullo vedertagen praxis. Dessutom angav han källan i programmets sluttexter på ett sätt som svarar mot de krav som ställs i upphovsrättslagen och Rundradions kollektivavtal.AVGÖRANDEI det program som avses i klagan visades utdrag ur den ena klagandens tv-film från år 1971. Programmets längd var sammanlagt en halv timme, av det utgjorde det ifrågavarande arkivmaterialet ungefär en tionde del. Namnet på filmen nämndes i programmets sluttexter.Enligt Journalistreglerna bör man iaktta god sed vid bruk av annans arbete. Enligt nämndens åsikt var klippen från filmen från 1971, som ingick i programmet, mycket betydelsefulla för programmets struktur. Därför kunde det i ha framgått tydligare i programmet varifrån avsnitten från 1971 härstammade. Det skulle ha varit korrekt att filmen och upphovsmannens namn skulle ha nämnts inte bara i sluttexterna utan också när ifrågavarande avsnitt av filmen visades. Nu nämndes filmen, som utgjorde en delkälla, endast i sluttexten utan att upphovsmannen nämndes. Det rör sig ändå om en vedertagen praxis och förfarandet strider enligt nämnden inte mot god journalistisk sed.Ingen av de personer, som förekom i avsnitten som klippts ur filmen från år 1971, visades i ett kränkande sammanhang. Fastän avsnitten skildrade personernas privatliv, så framkom i dem inga omständigheter som skulle ha varit skadliga för personerna själva eller deras anhöriga. Därför behövde man enligt nämnden inte på förhand informera vare sig filmens upphovsman eller änkan till den person som uppträdde i filmen.På dessa grunder anser Opinionsnämnden för massmedier att Rundradion inte har brutit mot god journalistisk sed.