KLAGAN Tidningen Åland publicerade den 23.3 2001 under signatur en insändare, i vilken man kritiserade namngivna journalisters arbetsmetoder. Enligt skribenten hade ifrågavarande journalister gjort sig skyldiga till ett brott då de bandade samtal och spelade upp dem i radion. ”Ålands Radios reporter Rolf Lindkvist bandar samtal trots att han förnekar att bandspelaren är på och material sänds: då har R.L. gjort sig skyldig till lagbrott … Att Bertil Bergqvist, som använde materialet, och sände de i smyg inspelade avsnitten, inte vet att detta är ett lagbrott får vi väl tolka som så att B.B. är utlänning och kommer från ett land med en annan syn på hur man beter sig, och hur lagen är utformad.”Klagandena, journalisterna som nämns i artikeln och Ålands Radios chef, medger det inträffade, men bestrider att de skulle ha brutit mot lagen: samtal, som man själv deltar i får man banda och det är inte heller olagligt att sända dem. Insändaren, i vilken klagandena påstods ha gjort sig skyldiga till ett lagbrott publicerades utan att klagandena gavs en möjlighet att försvara sig. Klagandena ogillar också att insändaren publicerades anonymt.TIDNINGENS SVARÅlandstidningens chefredaktör Harry Jansson uppger att Ålands Radio redan i åratal har fört en kampanj mot politiker som misshagar dem. Bakgrunden till den ifrågavarande insändaren var en artikel som publicerades den 21.3 2001 i Ålandstidningen, i vilken en politiker uttalade sin förvåning över hur Ålands Radios reporter använde i smyg inbandade samtal. Den anonyma skribenten kritiserade på basen av de omständigheter som framgick ur nämnda artikel Ålands Radios journalistiska verksamhetsmetoder. Kritiken riktades mot journalister, som på grund av sin ställning kan jämställas med offentliga makthavare. Chefredaktör Jansson anser att anonyma insändare måste tillåtas i små samhällen, där åsikter under eget namn kan orsaka svårigheter både privat och i arbetslivet. Motivet att uppträda anonymt var denna gång större än vanligt till följd av risken för repressalier.Tidningen bad inte Ålands Radio om en kommentar till nämnda skrivelse för att Rolf Lindkvist hade besvarat kritiken tidigare samma vecka i en artikel som publicerades den 21.3 2001. Ordvalet ³lagbrott² i insändaren bör ses i ljuset av att strafflagen stadgar att inbandning kan var straffbar om den sker på en icke offentlig plats. Dessutom publicerade tidningen den 28.3 2001 Ålands Radios genmäle, där en av klagandena fick föra fram synnerligen kraftig kritik av att Ålandstidningen publicerade den ifrågavarande insändaren.AVGÖRANDEMan bör kunna framföra åsikter om olika saker möjligast fritt på insändarplats samt också kritisera personer som verkar i offentliga uppdrag. Då man i insändare kraftigt kritiserar namngivna personer är det att rekommendera att de publiceras försedda med skribentens namn. Insändarna får inte då heller vara personligt kränkande. Saken som behandlades i insändaren hade allmän betydelse och insändaren kunde, med beaktande av områdets storlek och sakens natur, publiceras under signatur. Fastän man i insändare bör kunna kritisera den verksamhet som personer i offentliga uppdrag bedriver, så får man inte i dem framföra grundlösa uppgifter som fakta. Nu riktade sig udden i insändaren mot klagandenas arbete som journalister, som bör kunna bedömas också offentligt. Samtidigt stämplades de med namns nämnande och på basen av grundlösa uppgifter som kriminella. Genmälet var enligt nämnden inte tillräckligt för att korrigera tidningens handlande vid publiceringen av den anonyma insändaren. På dessa grunder anser nämnden att Ålandstidningen har brutit mot god journalistisk sed och ger den en anmärkning.
Meny