KLAGAN Vasabladet publicerade 6.2 2001 en artikel som berättade om beskyllningar som en anställd vid Vasa centralsjukhus framfört mot sjukhusets personal. Rubriken för artikeln var ”Läkare vill brottsanmäla sjukhuset”. I anslutning till artikeln publicerades en kopia av skrivelsen som läkaren hade upprättat. Skrivelsen var riktad till styrelsen för Vasa sjukvårdsdistrikt och saken uppgavs vara ”ett felaktigt och uppenbart kriminellt förfarande vad gäller följande personer”. På första sidan av den publicerade skrivelsen räknas upp namnen på alla anklagade tjänstemän och förtroendemän. I bildtexten konstateras att beskyllningarna är riktade framför allt mot sjukhusets chef och de klagande.De klagande, sjukhusets blockchef och arbetsplatshälsovårdsläkare anser sig vara privatpersoner. Enligt dem är den process som har pågått länge en för sjukhuset intern fråga. Skrivelsen som nämns i artikeln innehåller enligt klagan ogrundade och smädande påståenden. Till saken hör dessutom så mycket konfidentiell information, som klagandena i egenskap av läkare inte kan föra fram i offentligheten, varför klagandena inte kan utnyttja rätten till genmäle. Enligt klagan har tidningen brutit mot klagandenas namnskydd och skydd av privatliv genom att publicera artikeln, där de anklagas med namns nämnande för brott.TIDNINGENS SVARVasabladets chefredaktör Maj-Britt Höglund uppger att skrivelsen var en uppmaning till sjukvårdsdistriktet att skrida till åtgärder i en tvist som pågått i två år och som skadat enhetens verksamhet och patienternas rätt till vård. Det handlar därmed inte om en intern fråga för sjukhuset, inte heller är klagandena i denna sak privatpersoner. Det ifrågavarande sjukhusets resultatenhetschef är tjänsteman i en organisation som finansieras med offentliga medel. Den andra klaganden är för sin del sjukhusets arbetsplatshälsovårdsläkare, som är ansvarig för personalens välbefinnande. Båda gav intervjuerna frivilligt för att kommenteraren fråga som hör till deras ansvarsområde. Dessutom var skrivelsen, vars första sida tidningen publicerade, en offentlig handling. På basen av det anser chefredaktören att det inte fanns någon orsak att stryka namnen ur skrivelsen.AVGÖRANDETill god journalistisk sed hör att publiceringen av namn vid behandling av med brott är motiverad endast när det har betydande allmän betydelse. Ifall namnet publiceras före domstolsbehandling är det skäl att presentera grunderna för anklagelserna och bereda den misstänkte om möjligt omedelbart tillfälle till en förklaring. Skyddet av privatliv, som hänvisas till i klagan, innebär å sin sida individens rätt att när han så önskar hålla vissa personliga omständigheter borta från offentligheten.Enligt nämnden bör man kunna föra en kritisk och tillspetsad debatt om missförhållanden som uppdagats i hälsovården, likaså om sjukhusens interna problem. När varje person har rätt att berätta om det bemötande han fått kan man inte undvika att det framkommer saker som också ansluter sig till andras verksamhet. Härvidlag bör man särskilt noga sörja för att den som är föremål för kritiken ges en möjlighet att yttra sig om saken. När saken på sätt eller annat hänför sig till hälsovården bör man dessutom beakta läkarnas begränsade möjligheter att offentligt reda ut omständigheter. Detta får ändå inte hindra massmedierna från att utföra sitt uppdrag.Nu har saken haft, åtminstone när den bedöms ur lokal synvinkel, en allmän betydelse. Klagandena är ämbetsmän i offentliga tjänster och skrivelsen som tidningen publicerade var en offentlig handling. Alla påståenden om klagandena i saken rörde deras verksamhet som tjänstemän, och de som verkar i offentliga uppdrag bör bereda sig på att deras verksamhet kan kritiseras tillspetsat. Tidningen har, enligt nämnden, inte tagit ställning i den egentliga tvisten utan rapporterat om den hörande båda parterna i tvisten. På dessa grunder anser nämnden att Vasabladet inte har brutit mot god journalistisk sed.
Meny