vastuullistajournalismia_vaaka_SWE

2643/SL/98

Vapauttava

KLAGANHufvudstadsbladet publicerade den 5.12.1997 en artikel med rubriken ”Dansk diplomat med miljonskulder i Finland/Misstänkt för skumma affärer i Bangkok”. I artikeln berättades, med hänvisning till en tidigare publicerad artikel, att en dansk diplomat, som i Finland lämnat efter sig hustru, två barn och miljonskulder, misstänktes för suspekta affärsförbindelser också i Thailand, som var hans följande stationeringsort. Diplomaten uppgavs ha sysslat med import av prefabricerade hus i Finland. Enligt tidningen föreföll det som om diplomaten inte heller i Thailand skulle ha hållit sig strikt till diplomatiska uppgifter, utan hans namn hade den här gången förknippats med ett så kallat pyramidföretag. Tidningen konstaterar att en diplomats verksamhet i ett pyramidföretag redan i sig har fått folk att höja ögonbrynen. Enligt en dansk tidning som Hufvudstadsbladet citerar, leddes företaget av en misstänkt person, som antogs stå bakom en stor dansk narkotikahärva. Klaganden betraktar uppgifterna i artikeln som felaktiga och missvisande och artikeln som ärekränkande. Han konstaterar att han varit med i ett finländskt byggnadsföretag, som började importera prefabricerade hus. För det här uppdraget hade han ansökt och fått lov av det danska utrikesministeriet. Det sagda byggnadsföretaget blev, som så många andra finländska företag, offer för den ekonomiska depressionen under åren 1990-91.I Thailand hade klagandens hustru, inte klaganden själv, anmält sig som försäljare för det ifrågavarande pyramidföretaget. Detta hände först två månader efter att det äkta paret återvänt till Danmark från sin stationering i Thailand. Klaganden misstänks inte heller för några skumma affärer, i motsats till vad tidningsartikelns hänvisning till knarkhärvan lät förstå. Klaganden anmärker också att nämnandet av hans thailändska hustrus ålder var onödigt och hörde till privatlivets fred.Det framgick ur artikeln att knarkhärvan till stor del hade nystats upp och ett fyrtiotal brottslingar dömts för försäljning och import av heroin från Thailand. Diplomaten uppgavs emellertid redan ha slagit sig ner i Danmark ”oberoende av hur insyltad ambassadrådet var”. Klaganden konstaterar att också den satsen ifrågasätter hans integritet.Klaganden konstaterar ännu att han anser det mycket beklagligt att bilder av hans barn publicerats i anslutning till artikeln, om än med ryggen mot kameran. Klaganden konstaterar att han är lätt identifierbar i artikeln och att barnen borde beskyddas för artikeln.TIDNINGENS SVARHufvudstadsbladets chefredaktör Erik Wahlström konstaterar att tidningen den 18 september 1997 publicerade en stort uppslagen artikel om skuldsanering, i vilken en person, som kallades ”Ulla”, berättade om de miljonskulder hennes danske make hade lämnat efter sig i Finland och som hon nu måste betala. Artikeln som publicerades den 5 december 1997 var en uppföljningsartikel, där man berättade om den uppmärksamhet som ”Ullas” diplomatmakes affärer utomlands hade väckt i dansk press. I motsats till dansk press publicerade Hufvudstadsbladet inte mannens namn. I artikeln citerades ur en dansk tidning också ett avsnitt, där klaganden tillbakavisade de påstådda kontakterna med personen som misstänktes i samband med pyramidföretaget och narkotikahandeln.Fallet kan anses ha allmänt intresse. Klaganden har arbetat som diplomat och varit representant för sitt land bland annat i Finland och var därmed en offentlig person.Chefredaktören påpekar att klagandens namn hade förekommit i ett brev, som pyramidföretaget använt i sin marknadsföring. Enligt den danska polisen hade pyramidföretagets chef ett brottsligt förflutet och han misstänks vara huvudman för en stor narkotikaliga. Ordet ”skumma” kan med rätta användas när man talar om klagandens misstänkta förbindelser med en person av detta slag, även om klagandens inblandning inte skulle vara av brottslig karaktär. I meningen ”Oberoende hur insyltad” tar man å andra sidan inte ställning till hur inblandad klaganden var i verksamheten. Det var å andra sidan helt vanligt att nämna åldern på klagandens hustru och det kränkte inte hustruns privatliv. Åldern hade visserligen uppgivits fel, 19 år när den rätta åldern var 20 år.Klagandens barn kunde inte kännas igen på den publicerade bilden. Barnens mor gav sitt samtycke till att bilden publicerades och bilden retuscherades ytterligare på hennes begäran. Klaganden har inte tillställt tidningen något genmäle eller bett om att eventuella felaktiga uppgifter korrigeras.FORTSATT KORRESPONDENSKlaganden konstaterar vad gäller frågan om genmäle att tidningen inte hade tagit kontakt med honom innan artikeln publicerades och att han fick vetskap om artikeln först senare. Klaganden anser också att han inte är en offentlig person. I den tidigare artikeln, som publicerades 18.9.1997, gick man längre in på privata omständigheter än vad ämnet, skuldsanering skulle ha krävt. De två artiklar som tidningen publicerade sammanlänkades på ett sätt, som kan orsaka problem för klagandens barn. Tidningens svar förändrar inte det faktum att artikeln från den 5.12.1997 var missvisande och innehöll ogrundade misstankar samt omständigheter som hör till privatlivet. Klaganden anmärker också att han inte verkade både som diplomat importör av prefabricerade hus. I sina kommentarer går klaganden också detaljerat igenom artikeln från den 18.9.1997 och konstaterar att tidningen i den bara berättar den ena partens syn på skilsmässan. I tidningens kommentar betonas å andra sidan att det ur artikeln den 5.12.1997 också framgår klagandens ställningstaganden i saken. Tidningen bestrider att klaganden skulle ha varit lätt identifierbar i artikeln. Därför är frågan om klaganden var en offentlig person irrelevant. Tidningen anser också att klagandens barn inte kunde kännas igen på fotografiet. Avsikten med den tidigare artikeln, som publicerades 18.9.1997, var å andra sidan berätta om ett typiskt skuldsaneringsfall. Parternas namn nämndes inte och i övrigt berättades i artikeln bara om detaljer som var av nöden för att förstå omständigheterna kring fallet.AVGÖRANDEDen artikel som klagan gäller, bygger långt på en artikel som hade publicerats i en dansk dagstidning. Detta skrevs klart ut. I motsats till den danska artikeln publicerades inte klagandens nman i Hufvudstadsbladets artikel. Trots det kan man göra bedömningen att klaganden på basen av artikeln kunde kännas igen i sin närmaste krets och lite vidare också. Enligt nämnden innebär klagandens ställning som diplomat emellertid att han kan betraktas som en offentlig person. Att hans identitet eventuellt avslöjades för en vidare krets än den närmaste bröt därför inte mot god journalistisk sed.Enligt rubriken på artikeln i Hufvudstadsbladet misstänktes klaganden för skumma affärer i Bangkok. I själva artikeln uppgavs, att klagandens namn hade funnits med på en förteckning över kontaktpersoner för ett visst pyramidföretag, som kopplades samman med kriminell verksamhet. Rubriken på artikeln kan betraktas som relativt tillspetsad, men det fanns täckning för den i själva artikeln. I den citerades klaganden till den del denne bestred påståendena och berättade att hans namn hade missbrukats. Nämnden ansåg också att artikelns innehåll inte stred mot god journalistisk sed. Klaganden skulle med hjälp av en begäran om rättelse ha kunnat korrigera eventuella inexaktheter i artikeln, som hade att göra med hans tidigare arbetsuppgifter.Klaganden fäste vidare uppmärksamhet vid sättet på vilket den ifrågavarande artikeln hade illustrerats. Hufvudstadsbladet hade tidigare publicerat en intervju med klagandens förra hustru, i vilken hon berättade om sitt ekonomiska trångmål och miljonskulder, som hade sitt ursprung i den konkurs som klagandens företag hade gjort. Den artikeln hade illustrerats med ett fotografi, på vilket den förra hustrun vandrar på gatan tillsamman med sina två barn. Bilden hade tagits bakifrån och barnens gestalter hade svärtats. En bild av artikeln och saamtidigt det ifrågavarande fotografiet publicerades nu som illustration till den senare artikeln.Nämnden konstaterar vikten av att skydda barn. Ämnet för den ifrågavarande artikeln var misstankar som riktades mot barnens far om skumma kopplingar. Enligt nämnden borde tidningen i detta sammanhang inte ha använt en bild med hans barn som illustration. Eftersom bilden hade behandlats så att barnen inte kunde identifieras vidtar nämnden inte heller till denna del några åtgärder.