vastuullistajournalismia_vaaka_SWE

2512/SL/97

Langettava

Österbottningen kertoi hovioikeuden lykänneen suullista käsittelyä eräässä oikeudenkäynnissä. Uutisen perusteella vaikutti siltä, että lykkäyksen syynä olisi ollut kahden nimeltä mainitun henkilön poissaolo hovioikeudesta. Itse asiassa hovioikeus oli lykännyt oikeudenkäyntiä omasta aloitteestaan, ja sitä varten asianosaiset eivät tulleet paikalle. Oikaisu julkaistiin vasta vajaan neljän viikon päästä. Lehdelle annettiin huomautus hyvän journalistisen tavan rikkomisesta.

KLAGANÖsterbottningen publicerade 30.4.1997 en nyhetsnotis ”Granvik/Hagberg tog uppskov i hovrätten”, där det berättades att hovrätten hade uppskjutit den muntliga behandlingen av målet Granvik/Hagberg. Enligt notisen hade avsikten varit, att nämnda personer skulle ha varit på plats under de tre dagar som den muntliga behandlingen beräknades pågå, men att ingendera hade infunnit sig. Ett i notisen intervjuat hovrättsråd berättade att inte heller vittnena hade infunnit sig i rätten.Enligt klaganden var artikeln vilseledande och orsakade honom skada. Sanningen var att hovrätten på eget initiativ hade uppskjutit behandlingen, emedan ett av vittnena på grund av graviditet inte kunde infinna sig till rättens sammanträde. Tidningen måste således ha förvrängt det i notisen citerade hovrättsrådets uttalande om saken. Till tidningen sändes en skrivelse med korrigering av uppgifterna, men tidningen publicerade inte rättelsen.TIDNINGENS SVARÖsterbottningens chefredaktör Börje Hästbacka omtalar att tidningen den 6.6 publicerade en artikel, där den tidigare nyhetsnotisen kompletterades och korrigerades. Klagandens ombud inväntade inte denna rättelse, trots att han strax därförinnan, den 2 juni, hade sänt ett brev till tidningen, där han sade att han fortfarande väntade på korrigering av artikeln.Klagandens, en f.d. bankdirektörs, frånvaro och vistelse på okänd ort har enligt chefredaktören redan länge varit ett omdiskuterat faktum på orten. I den ifrågavarande artikeln påstods dock inte att klaganden skulle ha uteblivit från rätten utan laga förhinder, och tonen i artikeln var inte heller i övrigt anklagande. Dess innehåll motsvarade fullkomligt de uppgifter som redaktören fick av det hovrättsråd han intervjuade med anledning av saken. Den intervjuade har senare beklagat att han inte för redaktören redogjorde för de rättstekniska skäl som ledde till ifrågavarande personers frånvaro, vilket i sin tur gjorde att artikeln kunde tolkas fel.Det yrkande på rättelse som klagandens ombud hade ställt var skrivet en och en halv vecka efter att artikeln hade publicerats. Chefredaktören fann de i rättelsen ingående anklagelserna osakliga, och ville därför inte publicera den innan han hade diskuterat saken med redaktören. Chefredaktören åberopar också dröjsmålet med tillrättaläggandet, som enligt hans mening visade att saken uppenbarligen inte brådskade.AVGÖRANDEGod journalistisk sed kräver att en felaktig uppgift utan dröjsmål korrigeras, antingen självmant eller om vederbörande så fordrar. Nu innehöll notisen formellt sett inget egentligt sakfel. Nyhetsnotisen kunde dock lätt förstås så att just klagandens frånvaro ledde till uppskov med rättegången. Det fanns ett klart behov av korrigering av denna uppfattning.Chefredaktören har motiverat dröjsmålet med publiceringen av en tillrättaläggande notis med att han först önskade utreda saken med redaktören. Han ansåg också genmälet delvis vara osakligt. Nämnden konstaterar för sin del att orsaken till uppskovet med rättegången lätt hade kunnat kontrolleras. Klaganden krävde inte heller att hans skrivelse skulle publiceras, utan att nyhetsåtergivningen skulle korrigeras. Tidningen hade sålunda inte grundade skäl att uppskjuta publiceringen av en rättelse. Den korrigerande nyhetsartikeln publicerades det oaktat först närmare fyra veckor efter att korrigeringsyrkandet hade nått tidningen. Av nyhetsartikeln framgick i och för sig klart hur saken låg till, och även att det var fråga om en komplettering av den tidigare notisen. Enligt nämndens mening dröjde tidningen dock oskäligt länge innan den kompletterande nyhetsartikeln publicerades. Nämnden tilldelar därför Österbottningen en anmärkning för att ha brutit mot god journalistisk sed.