vastuullistajournalismia_vaaka_SWE

2445/SL/96

Vapauttava

Nya Ålandissa palattiin maakunnan EU-neuvottelujen kulkuun ja julkaistiin kaksi neuvottelujen kuluessa syntynyttä asiakirjaa. Toiseen niistä oli lisätty käsin kirjoitettuja, kiistanalaisia kommentteja. Lehti mainitsi, että asiakirja saattoi olla kantelijan, maakunnan EU-neuvottelijan, laatima, mikä ei pitänyt paikkaansa. Kukaan ei toisaalta kiistänyt itse asiakirjan oikeellisuutta, vaan kyse oli siitä, kuka oli lisännyt käsinkirjoitetut kommentit asiakirjaan. Tältä osin artikkelissa ei mitenkään viitattu kantelijaan eikä myöskään väitetty, että tämä olisi luovuttanut asiakirjan ulkopuolisille. Lehti tarjosi kantelijalle mahdollisuutta vastineeseen ja kertoi itse myöhemmin, että kantelija ei ollut asiakirjaa laatinut. Lehden ei katsottu rikkoneen hyvää journalistista tapaa.

KLAGOMÅLI Nya Åland publicerades 11.12.1996 två artiklar under rubrikerna ”Stå på Er, så blir Åland utanför EU” respektive ”Åland krävde egen skatt” samt en ledare med rubriken ”Skatteundantag för taxfree på väg bli värdelöst inom EU”. I artiklarna offentliggjordes två dokument från tiden för landskapets EU-förhandlingar. Det ena av dessa dokument var rubricerat som rapport. Det var fråga om en promemoria från ett möte i EU-förhandlingarnas beredningsorganisation. Till rapporten hade fogats handskrivna kommentarer, i vilka bland annat ingick uppmaningar till att stå på sig i en fråga i anslutning till skatteharmonisering.Tidningen karakteriserade rapporten som ett hemligt dokument från EU-förhandlingarna. Det sades, att det ”hade gått till någon för utlåtande”, och det hävdades, att den ifrågavarande rapporten var uppgjord antingen av den klagande eller av landskapets andra förhandlare. Dessa påståenden upprepades i den andra artikeln , enligt vilken skattepåhejarna fick läsa den hemliga rapporten om EU-förhandlingarna. Det sades också i ledaren, att skattepåhejarna hade fått hemliga rapporter till påseende, vilka var uppgjorda av den klagande och av den andra EU-förhandlaren, innan landstingets samtliga medlemmar informerades och innan partierna hade fastställt landskapets EU-målsättningar på landstinget.Den klagande, vilken hade fungerat som landskapets EU-förhandlare, anser att artiklarna är kränkande och han understryker , att han inte fått tillfälle att framföra sin syn på saken. Enligt den klangande innebar tidningens påståenden, att han skulle ha överlämnat hemliga handlingar till utomstående och att han på så vis skulle ha gjort sig skyldig till tjänstebrott. Sanningen är emellertid den, att den klagande inte hade skrivit den ifrågavarande rapporten, inte överlämnat den till några utomstående och inte heller varit mottagare av den för hand kommenterade hemliga rapporten. I själva verket fanns i rapporten bokstavsbeteckningen ´hj´, vilken genast angav att den inte var uppgjord av den klagande.Samma dag som tidningen utkom tog den klagande kontakt med chefredaktören, som uppgav, att man inte ens hade försökt nå den klagande för artikeln. En stund efter detta samtal uppringdes den klagande ironiskt nog av en av tidningens redaktörer, som ville ha klagandens kommentar till saken. Den klagande vägrade dock att ge någon kommentar, emedan han ansåg att tidningens förfarande hade varit osakligt.TIDNINGENS SVARNya Ålands chefredaktör Rolf-Lennart Witting konstaterar, att det dokument som tidningen hade publicerat och som tidigare hade stämplats som hemligt, hade att göra med den EU-debatt som hade pågått i flera års tid. Dokumentet och dess handskrivna anteckningar föreföll att ge belägg för att man körde på två spår i debatten kring Ålands anslutning. Det kan härledas från anteckningarnas innehåll att någon åländskt-nationellt sinnad person hade fått läsa den hemliga rapporten. Anteckningarna föreföll att vara riktade till landskapets EU-förhandlare, och därmed vara skrivna medan underhandlingarna ännu pågick.Tidningen offentliggjorde därmed sanningsenliga och väsentliga uppgifter om ett dokument, vilket numera bör anses som offentligt. Saken var av stor betydelse och för offentliggörandet behövdes inte något tillstånd eller samtidig kommentar av någon. Vidare påstod tidningen inte att just EU-förhandlarna skulle ha överlämnat dokumentet till utomstående för påseende. Det var på samma gång klart att debatten om ärendet skulle fortsätta. Den ena EU-förhandlaren var också en av de personer, vilka kommenterade saken följande dag. Den klagande önskade för sin del inte utnyttja den möjlighet till kommentar, vilken bereddes honom, och han har inte heller tillställt tidningen något genmäle i saken.AVGÖRANDENämnden påpekar att god journalistisk sed förutsätter granskning av sakuppgifter. Om man i ett medium framför allvarliga beskyllningar gällande någon namngiven person, bör man i enlighet med god journalistisk sed höra denna person redan i samma sammanhang.I artikeln i Nya Åland tog man igen upp landskapets EU-förhandlingars förlopp och publicerade två dokument, vilka hade tillkommit under förhandlingarnas gång och av vilka det ena var rubricerat som rapport. Enligt tidningen hade denna rapport avfattats antingen av den klagande eller av landskapets andra EU-förhandlare. Den klagande hade inte skrivit den nämnda rapporten och därmed var hänvisningen till honom i detta sammanhang felaktig. Den omständigheten, att tidningen nämnde den klagandes namn som den som eventuellt hade avfattat rapporten, förutsatte dock inte enligt nämndens mening att den klagande skulle ha hörts i samma sammanhang. Den ifrågavarande rapporten var till sin natur ett inofficiellt mötesprotokoll och riktigheten av dess innehåll har inte betstridits. I artiklarna behandlades inte så mycket rapportens innehåll som de kommentarer, vilka hade gjorts senare på densamma, skrivna för hand. Det påstods inte heller i artikeln att den klagande skulle ha överlämnat rapporten att läsas av utomstående och den klagande kopplades inte heller på något annat sätt till de kommentarer som hade fogats till rapporten i efterhand. Nämnden fann vidare att utredandet av EU-förhandlingarnas förlopp är ett synnerligen viktigt ämne för landskapet och att den klagande i egenskap av landskapets EU-förhandlare innehade en central ställning i den processen.Tidningen erbjöd den klagande följande dag en möjlighet att framföra sina synpunkter, men den klagande vägrade att kommentera saken. Tidningen berättade senare själv att den klagande inte hade uppgjort den ifrågavarande rapporten..På ovan anförda grunder finner nämnden att Nya Åland inte har brutit mot god journalistisk sed.