vastuullistajournalismia_vaaka_SWE

Opinionsnämnden för massmediers ställningstagande om betydelsen av yttrandefrihet och om förhållandet mellan Journalistreglerna och lagstiftningen 2018

Godkänt av Opinionsnämnden för massmedier på nämndens möte 22.8.2018. / 6736/L/17

Yttrandefriheten är en grundläggande rättighet för alla och grunden för en demokratisk rättsstat. Den är en nödvändig förutsättning för ett sanningsbaserat samhälle och ett öppet beslutsfattande, och den ökar tilliten i samhället.   

I yttrandefriheten ingår förutom frihet att uttrycka sig också väsentligt allmänhetens rätt till information. Därför är pressfrihet och publiceringsfrihet en viktig del av yttrandefriheten. De hör väsentligt samman med offentlighetsprincipen, enligt vilken information och handlingar som myndigheterna förfogar över i princip är offentliga.

Syftet med pressfrihet är i första hand inte att trygga journalisternas utan medborgarnas rättigheter. Pressfrihet garanterar allmänhetens rätt till tillförlitlig och sanningsenlig information. 

Syftet med ställningstagandet

Opinionsnämnden för massmedier beslutade publicera ett ställningstagande om förhållandet mellan Journalistreglerna och lagstiftningen eftersom det har förekommit oklarheter om det i offentligheten. I samband med ett klagomål till nämnden ombads nämnden dessutom ta ställning till huruvida en journalist kan bryta mot lagen i yttrandefrihetens namn och publicera uppgifter ur sekretessbelagda handlingar. 

Nämnden ansåg det viktigt att gå ut med ett ställningstagande och klargöra betydelsen av yttrandefrihet även därför att yttrande- och pressfriheten under de senaste åren inskränkts kraftigt i många europeiska länder.

Förhållandet mellan pressfrihet och maktutövning behöver vara laddat

Opinionsnämnden för massmedier konstaterar att journalister i sitt arbete ska följa Journalistreglerna, som är bindande etiska anvisningar för yrkeskåren. Journalister ska också följa lagen. I undantagsfall kan tillgodoseendet av allmänhetens rätt till information ändå kräva journalistisk verksamhet som senare kan tolkas som lagstridig. Då tar journalisten risken att lagenligheten av hans eller hennes agerande senare prövas av domstol.

Journalister har ett särskilt etiskt ansvar för hur de använder sin yttrandefrihet. Det är journalistens skyldighet att se till att allmänhetens rätt till information tillgodoses och att maktutövningen i samhället är transparent. Därför är förhållandet mellan pressfriheten och maktutövningen i samhället laddat till sin natur. Det är ett sunt och eftersträvat tillstånd i en demokrati.

I en demokratisk rättsstat bör lagstiftningen garantera en så omfattande yttrandefrihet som möjligt. I samhället finns dock även andra grundläggande fri- och rättigheter och intressen som leder till att yttrande- och publiceringsfriheten samt handlingars offentlighet kan begränsas genom lagstiftning.

Motståndet mot censur möjliggjorde Finlands självständighet

Förhållandet mellan yttrandefriheten och lagstiftningen samt gränserna mellan det tillåtna och det förbjudna är inte oföränderliga. Yttrandefrihetens gränser prövas till exempel när det man avser uttrycka upplevs vara opassande eller osedligt eller rubba den rådande ordningen. Yttrandefriheten och demokratin måste ständigt försvaras och i vissa historiska situationer har de inte kunnat försvaras utan att bryta mot gällande lag.

Att man inledde en kamp mot censur och bröt mot censurlagarna var en avgörande faktor för uppkomsten och utvecklingen av nationen Finland. Till exempel Jean Sibelius Finlandia, som blev en symbol för självständigheten, fick sitt uruppförande under ofärdsåren på en sammankomst till pressfrihetens försvar.

Även om vi i Finland åtnjutit en omfattande yttrande- och pressfrihet under 2000-talet finns det många exempel i vår historia på att yttrandefriheten använts i strid mot gällande lag men på ett sätt som senare befunnits berättigat.

Det är viktigt att framhäva yttrandefrihetens betydelse eftersom den under de senaste åren inskränkts kraftigt även i Europa. Också i Finlands närområden finns exempel på att yttrande- och pressfriheten kan inskränkas snabbt om de inte försvaras målmedvetet.

Journalistreglerna kräver mer än lagen

Vår tids Finland är en fungerande demokratisk rättsstat där yttrandefriheten är en stark rättighet enligt grundlagen. Därför strider Journalistreglerna i princip inte mot lagstiftningen.

Journalistreglerna är allmänt sett mer detaljerade och krävande än lagen. De ställer större krav på journalister än lagen om yttrandefrihet till exempel när det gäller att rätta till fel och höra personer eller sammanslutningar som utsätts för kritik. Journalistreglerna kan jämföras med till exempel läkareden i och med att bägge har en stark och självständig etisk dimension.

Opinionsnämnden för massmedier konstaterar att tillgodoseendet av allmänhetens rätt till information i vissa undantagsfall kan kräva journalistisk verksamhet som kan tolkas som lagstridig. Det kan bli aktuellt i synnerhet i två situationer: när källskyddet tryggas i undantagsfall eller när den information som publiceras är samhälleligt betydande.

Det bör noteras att användningen av yttrandefriheten i sådana situationer även inom ramen för Finlands grundlagsvänliga rättspraxis kan berättiga ett agerande som annars kunde tolkas som lagstridigt. Den eventuella lagstridigheten prövas av domstol.

Källskyddet tryggar visselblåsning

Enligt Journalistreglernas första punkt är journalister i första hand ansvariga inför sina läsare, lyssnare och tittare. Dessa har rätt att få veta vad som händer i samhället.

Journalistreglerna förutsätter att journalister hemlighåller informationskällans identitet på det sätt som avtalats med en person som lämnat uppgifter konfidentiellt. Opinionsnämnden för massmedier konstaterar att detta även gäller när myndigheterna kräver att källan röjs.

Källskyddet är ytterst viktigt med tanke på yttrandefriheten och demokratin eftersom det ger möjlighet att publicera sådan samhälleligt viktig information som annars skulle hemlighållas. Källskyddet beaktas även i lagen om yttrandefrihet, men den ger inte journalisten och källan ett fullständigt skydd.

Att avslöja oegentligheter är en viktig journalistisk uppgift

Publicering eller informationsanskaffning som kan tolkas som lagstridiga kan enligt Journalistreglerna vara befogade i undantagsfall då det handlar om att publicera samhälleligt betydande information eller avslöja oegentligheter. Ett sådant avslöjande kan till exempel gälla maktmissbruk, korruption, orsakande av hälso- eller miljöskador, omänsklig behandling eller någon annan verksamhet av samhällelig betydelse.

Publiceringen kan anses journalistiskt befogad inte bara för att den avslöjar ny information, utan också för att man med hjälp av den deltar i samhällsdebatten.

Även de finländska domstolarna och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) har i sina avgöranden kunnat beakta det betydande allmänna intresset i fall där publiceringen eller informationsanskaffningen annars kunnat anses strida mot vissa lagar. 

I den finländska debatten hänvisar man ibland till att Europadomstolen i besvärliga gränsfall i grund och botten försvarar yttrandefriheten. Opinionsnämnden för massmedier vill påpeka att finländarna själva ska se till att yttrandefriheten försvaras såväl i offentligheten som vid domstolarna och inte lägga ut den uppgiften på internationella domstolar.

Journalistens uppgift är att publicera information

Massmedierna publicerar dagligen information vars publicering någon part hade velat förhindra. Det är en av de grundläggande uppgifterna inom journalismen. 

Enligt Journalistreglerna har allmänheten rätt att få veta vad som händer i samhället.  Om en journalist kommer över samhälleligt betydande information har han eller hon i princip till och med en skyldighet att publicera den.

Även i det fallet ska journalisten se till att publiceringen inte bryter mot Journalistreglerna bland annat med avseende på integritetsskydd. Journalistreglerna förutsätter att journalister bär ett stort ansvar till exempel när det gäller publicering av känsliga privatlivsfrågor och gärningsmäns identitet. Reglerna understryker att inte ens allt offentligt material nödvändigtvis är publicerbart. 

I synnerhet sekretessmärkningar i handlingar, såsom stämplar, embargon och konfidentialitetsklausuler, kan vara ett tecken på att publiceringen kräver särskilt övervägande. Ur Journalistreglernas synvinkel är märkningarna i sig dock inte bindande för journalister.

Även ur en juridisk synvinkel gäller till exempel myndigheternas sekretessbestämmelser i första hand informationskällan och inte journalisten. I vissa fall kan också en journalist åtalas för till exempel anstiftan till sekretessbrott, röjande av statshemlighet eller spridande av information som kränker privatlivet.

Enligt Opinionsnämnden för massmedier bör skadan även i dessa fall vara konkret och bevisad och agerandets lagstridighet prövas av domstol så att den relateras till den samhälleliga betydelsen av den information som publicerats. Om detta förfarande inte iakttas kan myndigheterna förhindra informationsförmedling och till exempel kritik som gäller deras egen verksamhet genom att sekretessbelägga handlingar i onödan och hota journalister med straffpåföljder.

Självcensur kan förhindra att viktig information publiceras

I sin gällande form tar Journalistreglerna inte upp följandet av lag eller beaktandet av allmänna intressen såsom nationell säkerhet, vilket var fallet på 1960- och 1970-talet. Dessa punkter har strukits efter övervägande och av grundade anledningar.

Lagstiftningen och Journalistreglerna är två separata regelverk och det är inte meningsfullt för Opinionsnämnden för massmedier att tolka lagarna i sin beslutspraxis eftersom det är domstolarnas uppgift.

Nämnden konstaterar dock att journalister förutom Journalistreglerna också ska känna till de lagar och den övriga reglering som är centrala för deras arbete. Det är viktigt även därför att iakttagandet av Journalistreglerna inte skyddar journalisten mot rättsliga påföljder.

Ett krav på att journalister ska beakta den nationella säkerheten eller något annat motsvarande allmänt intresse i sin verksamhet skulle i sin tur lätt leda till självcensur, vilket allvarligt skulle inskränka pressfriheten. Det har vi exempel på i Finlands närhistoria.

Opinionsnämnden för massmedier understryker att myndigheterna alltid i sin egen verksamhet och vid bedömning av verksamhetens offentlighet särskilt ska beakta konsekvenserna för den finländska pressfriheten och medborgarnas rätt till information. Begränsningar och sanktioner i samband med yttrandefriheten tenderar att orsaka självcensur. Det kan förhindra publiceringen av information som är viktig för det finländska samhället.
10.11.2020