Anmälan 29.8.2022
Anmälan gäller Åbo Underrättelsers chefredaktör Tom Simolas agerande. Enligt anmälan fattade chefredaktören torsdag 2.6.2022 beslutet att stoppa publiceringen av en färdigt skriven uppföljande artikel till en granskning av en stadsfullmäktigeledamot i Åbo.
Anmälan har gjorts av redaktören som skrivit artikeln och åtta redaktörer vid Åbo Underrättelser.
Enligt anmälan har det aldrig tidigare i Åbo Underrättelsers närhistoria skett att en färdig artikel skulle ha stoppats helt och hållet. Anmälarna anser att chefredaktören kan ha brutit mot journalistikens krav på att inte låta sig påverkas av utomstående.
Händelseförloppet var enligt anmälan följande:
En redaktör vid ÅU hade gjort en omfattande granskning som gällde en fullmäktigeledamot inom Vänsterbundet och hennes tvivelaktiga tillvägagångssätt. Granskningen publicerades på två uppslag i tidningen och på webben. Samma dag gjorde redaktören en uppföljande artikel där hon intervjuade två andra politiker inom Vänsterförbundet i Åbo. En av dem var ordföranden för Vänsterförbundets fullmäktigegrupp.
Enligt anmälarnas tolkning tydde de svar som ordföranden gav i intervjun på att Vänsterförbundets fullmäktigegrupp skulle hålla ett möte och diskutera de saker som framkommit om fullmäktigeledamoten i ÅU:s granskning. Enligt anmälan var det alltså självklart att man efter några dagar skulle kontakta ordföranden och fråga om och vad fullmäktigegruppen hade diskuterat gällande ledamotens agerande.
Enligt anmälan hade denna uppföljning också diskuterats på redaktionens morgonmöte både på måndagen (30.5) och tisdagen (31.5). Chefredaktör Simola hade medverkat på båda morgonmötena och hade inte haft något att invända mot uppföljningen.
Torsdag 2.6 ringde redaktören igen upp fullmäktigegruppens ordförande. Enligt anmälan ville ordföranden inte öppna upp saken mera i offentligheten, men sa att granskningen inte innehöll någonting nytt som skulle föranleda en akut reaktion från partiets sida. Redaktören berättade att intervjun var avsedd att vara en uppföljning på ordförandens tidigare uttalande som lät påskina att partiet skulle reagera på något sätt och att ÅU i vilket fall som helst nog skulle komma att skriva en uppföljande artikel. Sedan ställde redaktören, i ljuset av den nya informationen om att partiet inte skulle komma att agera på något sätt i det här skedet, några intervjufrågor som ordföranden svarade på.
Kort efter att samtalet avslutats skickade ordföranden ett mejl till redaktören där hon bad om att få läsa igenom sina citat om det görs en artikel utifrån intervjun. Redaktören skickade den färdiga artikeln till henne för genomläsning. När hon efter ett tag inte hade svarat ringde redaktören upp henne och frågade om hon hade fått artikeln. Då svarade ordföranden, enligt anmälan, att det kommer att dröja en stund eftersom hon har skickat texten vidare till partiets bakgrundskrafter (”taustajoukot”) och att om det var bråttom att få svar så var beskedet bara att artikeln inte får publiceras.
Kort därefter blir redaktören uppmanad av nyhetschefen att kontakta chefredaktör Simola. När redaktören ringer upp Simola säger han att ordföranden hade ringt och var väldigt upprörd och anklagade ÅU för att driva en agenda mot Vänsterförbundet. Chefredaktör Simola bad redaktören skicka artikeln till honom så han fick läsa den för att sedan bestämma vad man skulle göra.
Kort efter samtalet fick redaktören ett mejl av ordföranden där hon skrev att artikeln inte får publiceras. Strax därefter skickade chefredaktör Simola ett mejl till redaktören och nyhetschefen med beskedet att varken denna eller någon annan artikel om fullmäktigeledamoten får publiceras ”om det inte framkommer något helt nytt som vi kan verifiera och som handlar om någonting konkret”. Enligt anmälan var chefredaktörens motivering att: ”Fortsätter vi så här, utan nya uppgifter, är sannolikheten stor att det upplevs att vi har en helt egen agenda i denna fråga”.
Enligt anmälan togs den stoppade artikeln upp till diskussion på redaktionens morgonmöte måndag 6.6. När några deltagare hade begärt att chefredaktör Simola skulle motivera sitt beslut att stoppa artikeln hade han, enligt anmälan, som enda motivering sagt att artikeln inte var intressant och inte innehöll något nytt.
Otillfredsställda med detta svar skickade de fackanslutna på redaktionen ett gemensamt mejl till Simola där man bad honom redogöra för de publicistiska skälen till att inte publicera artikeln. Enligt anmälan var chefredaktörens enda motivering att beslutet i fråga bygger på en juridisk helhetsbedömning som hade beaktat många olika faktorer.
Anmälarna anser att chefredaktör Simola genom sitt beslut att stoppa artikeln kan ha brutit mot följande paragrafer i journalistreglerna:
JR 1
Fullmäktigegruppens ordförande som intervjuades i den stoppade artikeln var i en politisk maktställning och representerade ett organ som utövar offentlig makt. Enligt anmälarna hade läsarna rätt att få veta hur en sådan instans resonerade och agerade. Och i motsats till vad chefredaktör Simola hade hävdat så var det, enligt anmälan, intressant och relevant för läsarna att få veta att Vänsterförbundet som först antytt att de skulle agera sedan sade att de inte kommer att vidta några åtgärder.
JR 2, JR 3
Enligt anmälan fattade chefredaktören beslutet att inte publicera artikeln efter att ha blivit kontaktad av den intervjuade. I sitt första mejl om att stoppa artikeln använde chefredaktören samma argument som han i samtalet med reportern strax innan sagt att den intervjuade använt när denna hade anklagat ÅU för att driva en agenda mot Vänsterförbundet.
JR 19
Enligt anmälan hade den intervjuade inte haft några giltiga skäl enligt punkt 19 i Journalistreglerna för att begära att artikeln inte publiceras och hennes begäran borde inte ha godkänts.
Anmälarna har bifogat artikeln som tidningen lät bli att publicera. I en intervju som hade formen av frågor och svar tillfrågades fullmäktigegruppens ordförande bland annat om gruppen hade hunnit diskutera fullmäktigeledamotens agerande, vilket ansvar partiet eller gruppen har för hennes agerande framöver och om hennes agerande var i linje med partiets politik.
Chefredaktörens svar 11.11.2022
Åbo Underrättelsers chefredaktör Tom Simola konstaterar att Åbo Underrättelser lördag 28.5.2022 publicerat en lång artikel om en fullmäktigeledamot i Åbo som representerar Vänsterförbundet. Artikeln i fråga innehöll en intervju med fullmäktigeledamoten. Hela artikeln publicerades genast även på tidningens webbplats.
Senare samma dag publicerades på tidningens webbplats också en uppföljande artikel, där det redogjordes för Vänsterförbundets syn på fullmäktigeledamotens agerande. Denna uppföljande artikel publicerades också i tisdagens papperstidning 31.5.2022.
Fullmäktigeledamotens genmäle till artikeln från 28.5.2022 publicerades 30.5 på webben och 31.5 också i papperstidningen.
Enligt chefredaktören var den redaktör som skrivit de artiklar som publicerades 28.5.2022 inte anställd av ÅU Media Ab i maj 2022, utan var en extern textleverantör.
Chefredaktören berättar att han första gången fick veta att artikeln var under arbete fredagen 27.5.2022. Han hade vid det tillfället bara tillgång till telefon, på vilken den långa artikeln var svår att läsa. Efter att chefredaktören kort hade läst igenom vissa delar av artikeln lade han märke till att den i första hand verkade bygga på vad andra personer har berättat om fullmäktigeledamoten. Chefredaktören höll det för sannolikt att artikeln skulle leda till en del polemik. Av den här anledningen bad chefredaktören nyhetschefen bekräfta att artikeln är skriven så att den håller för en kritisk läsning.
Chefredaktören hade möjlighet att läsa artikeln i sin helhet först söndag 29.5.2022. Efter att ha läst artikeln meddelade han tidningens andra nyhetschef att tidningen inte publicerar fler artiklar om detta ämne efter ett eventuellt genmäle, såvida det inte dyker upp ny information i ärendet. Nyhetschefen meddelade att han var av uppfattningen att redaktören arbetar på en till artikel. Chefredaktören upprepade att någon ny artikel inte kommer att publiceras såvida den inte innehåller några journalistiska nyheter. Chefredaktören upplevde att ärendet hade belysts från många och tillräckliga synvinklar redan i artiklarna som publicerades 28.5.2022. Enligt chefredaktören var det nyhetschefen som ansvarar för att redaktörerna är medvetna om tidningens publikationslinje och för att publikationslinjen följs i innehållsarbetet på redaktionen.
Chefredaktören konstaterar att Åbo Underrättelsers morgonmöte är ett diskussionsmöte som leds av nyhetschefen i arbetstur och att denne fördelar arbetsuppgifterna under mötet. Vid morgonmötena fattas dock inga publiceringsbeslut även om chefredaktören deltar i dem i den mån det är möjligt . Därför har det under morgonmötena i slutet av maj 2022 inte heller fattats några beslut om den berörda redaktörens artiklar.
Enligt chefredaktören är det inte ovanligt att externa parter kontaktar chefredaktören gällande olika artiklar, både innan de publiceras och efter att de publicerats. I detta fall uppskattar chefredaktören att antalet samtal till honom var 5–10 stycken. I samtalen ville de som ringde bara framföra sina åsikter om ärendet.
Såsom konstateras i anmälan ringde även ordföranden för Vänsterförbundets fullmäktigegrupp till chefredaktören. Till skillnad från vad som hävdas i anmälan gällde diskussionen, enligt chefredaktören, bara redaktörens agerande under intervjun med ordföranden. Ordföranden konstaterade att hon inte gillade redaktörens sätt och att redaktören var nästan oförskämd under intervjun. Detta har ordföranden även konstaterat i Svenska Yles artikel 2.11.2022.
Under samtalet med ordföranden fördes, enligt chefredaktören, över huvud taget ingen diskussion om vad Åbo Underrättelser kan eller ska publicera. Samtalet avslutades med att chefredaktören beklagade om ordföranden hade upplevt situationen som otrevlig.
När genmälen hade inkommit till artikeln som publicerades 28.5 diskuterade chefredaktören publicerandet av dem med redaktören. Det beslöts att fullmäktigeledamotens genmäle skulle publiceras såväl på webben som i papperstidningen. Enligt chefredaktören var det den enda diskussionen som han förde med redaktören i det här ärendet.
Enligt chefredaktören baserade hans beslut sig på journalistiska avväganden.
Chefredaktören hänvisar till lagen om yttrandefrihet i masskommunikation, enligt vilken den ansvariga redaktören ska leda och övervaka det redaktionella arbetet, besluta om innehållet hen ansvarar för samt sköta övriga uppgifter som föreskrivs i yttrandefrihetslagen. Genom bestämmelsen i yttrandefrihetslagen har man velat understryka chefredaktörens/den ansvariga redaktörens självständiga beslutanderätt i den redaktionella organisationen, det vill säga i förhållande till journalisterna samt i förhållande till ägarna av mediet. Chefredaktörens slutliga beslutanderätt gäller allt det material som ingår i den publikation som hen ansvarar för, oberoende av materialets innehåll. Åbo Underrättelser har en chefredaktör med ansvar för allt som publiceras i papperstidningen och på dess webbplats.
Chefredaktören konstaterar att ägaren och den övriga ledningen kan ställa vissa strategiska ramar för vilken typ av journalistik som en publikation kan och ska publicera samt ställa målsättningar för publikationen/mediet. Chefredaktören beaktar dessa ramar i sitt beslutsfattande. Chefredaktören anser att han har en ensidig skyldighet och rättighet att besluta om det innehåll som publiceras i Åbo Underrättelser, i dess papperstidning eller på webbplatsen. Denna beslutanderätt kan inte överlåtas och han anser inte heller att han har överlåtit den till vare sig redaktionens journalister, tidningens ägare, ledningen eller andra utomstående personer.
Chefredaktören anser att han som chefredaktör arbetar för yttrandefriheten. Yttrandefrihetslagens utgångspunkt är, enligt honom, att säkerställa att redaktionens journalister inte kan publicera vad som helst i sin arbets- eller uppdragsgivares publikation.
Chefredaktören berättar att han upprepade gånger påmint Åbo Underrättelsers redaktion om att de avgörande besluten bör fattas av chefredaktören och inte som kollegiala beslut på redaktionen.
Chefredaktören konstaterar att han efter att i detalj ha bekantat sig med artiklarna som publicerades 28.5.2022 har tagit beslutet att flera artiklar inte kommer att publiceras, om det inte framkommer något väsentligt nytt. Beslutet baserade sig på den första artikelns kontroversiella innehåll samt på att både fullmäktigeledamoten och Vänsterförbundet hade fått kommentera påståendena i artikeln. Fullmäktigeledamoten hade intervjuats för artikeln 28.5.2022 och dessutom inkommit med ett genmäle som publicerades 30.5. Vänsterförbundet hade blivit intervjuat i en separat artikel 28.5.
Enligt chefredaktören har Åbo Underrättelser inte som strategi att i större utsträckning hänga ut enskilda personer eller politiker. Artikeln om fullmäktigeledamoten hade i stor utsträckning baserat sig på enskilda berättelser om delvis ganska gamla händelser. Åbo Underrättelser hade gett en avsevärd synlighet, dvs. två hela uppslag, för en artikel som berörde en enda persons förehavanden. Personen i fråga var inte en välkänd person i Åbo eller Åbopolitiken. Personen hade heller inte dömts i domstol för de handlingar som beskrivs i artikeln. Således fanns det enligt chefredaktören inga journalistiska grunder för en fortsatt debatt i ämnet.
Enligt chefredaktörens bedömning hade artikelhelheten i fråga varit mycket stor med beaktande av den journalistiska kontexten och sakens betydelse för lokalsamhället eller det allmänna intresset. Chefredaktören anser att det är hans uppgift att säkerställa att en nyhet står i rätt proportion till dess samhälleliga betydelse. Enligt chefredaktören har det inte heller senare (vid tidpunkten för genmälet 11.11.2022) framkommit något nytt i saken, vilket bekräftar att det beslut som fattades under sommaren var det rätta.
Chefredaktören påpekar att beslut om att publicera eller inte publicera bygger på flera faktorer. I det här fallet ansåg chefredaktören att alla parter i ärendet hade hörts och att den opublicerade artikeln inte innehöll någonting nytt, eftersom man redan hade publicerat en artikel om Vänsterförbundets roll och åsikt i ärendet.
Chefredaktören anser också att det är centralt att den redaktör som skrivit artikeln inte var anställd på redaktionen. Chefredaktören anser att han de facto inte stoppade en publikation, utan beslöt att inte ta in mer material om den fråga som behandlades. Redaktören var, enligt chefredaktörens uppfattning, likaså en utomstående som, inte hade någon rätt att påverka de journalistiska beslut som chefredaktören är ansvarig för.
Som svar på de specifika punkter i Journalistreglerna som tas upp i anmälan svarar chefredaktören som följer:
JR 1
Chefredaktören anser att Åbo Underrättelser följde regeln i punkt 1 i Journalistreglerna genom att 28.5.2022 publicera två artiklar i ärendet och genom att sedan också publicera stadsfullmäktigeledamotens genmäle.
I den artikel som publicerades 28.5 publicerades kommentarer från Vänsterförbundets fullmäktigegrupps ordförande. Av artikeln framgick tydligt att fullmäktigegruppen kommer att diskutera påståendena om fullmäktigeledamoten. Inget i artikeln tydde på att Vänsterförbundet hade för avsikt att vidta åtgärder. Bedömningen av att tilläggsartikeln inte innehöll något väsentligt har enligt chefredaktören fallit inom hans rättigheter och även hört till hans skyldigheter.
JR 2
Enligt chefredaktören gällde samtalet med ordföranden enbart den intervjuande reporterns agerande och sätt att framföra saker till ordföranden. Chefredaktören lät inte det här samtalet påverka publikationsbeslutet och det har inte heller, enligt hans åsikt, funnits någon orsak att låta det påverka beslutet. Chefredaktören anser att anmälarna inte har varit fullt medvetna om samtalets innehåll och därför dragit felaktiga slutsatser.
Chefredaktören konstaterar att han måste kunna avgöra hur många artiklar om samma sak som kan anses vara tillräckligt, eftersom alla andra bedömningar skulle göra affärsverksamheten omöjlig och äventyra yttrandefrihetslagens kontrollmekanismer. I detta fall var det enligt chefredaktören helt entydigt att det är chefredaktörens bedömning som är den som avgjorde. Inget har hindrat eller hindrar att man fortsätter skriva om saken, om ny information framkommer.
JR 3
Chefredaktören konstaterar att ordföranden inte begärde av honom att artikeln inte skulle publiceras. Några påtryckningar förekom inte. Den artikel som inte publicerades innehöll inget sådant som inte skulle ha kunnat publiceras, men den innehöll heller ingen ny eller journalistiskt relevant information. Beslutet handlade om hur många artiklar om samma ämne som kan publiceras utan att journalistiskt relevant innehåll tillkommer. Chefredaktören konstaterar att det här är enbart chefredaktörens beslut.
JR 19
Anmälarna framför att ordföranden inte hade några giltiga skäl för att begära att artikeln inte ska publiceras. Av denna orsak anser anmälarna att man inte borde ha gått med på ordförandens påstådda begäran.
Chefredaktören konstaterar att han inte har fått någon begäran av ordföranden och har heller inte till någon del baserat sitt beslut på samtalet med ordföranden utan på de journalistiska grunder som framförts ovan. I detta fall var den journalistiska beslutsgrunden att Vänsterförbundets syn på saken redan hade utretts och publicerats i en artikel några dagar tidigare.
Chefredaktören konstaterar ännu sammanfattningsvis att anmälan baserar sig på en felaktig uppfattning om händelseförloppet och att den artikel som inte publicerades inte innehöll någon sådan ny information som det påstås i anmälan.
Chefredaktören konstaterar att Opinionsnämnden för massmedier har till uppgift att tolka god journalistisk sed och försvara yttrande- och publiceringsfriheten. Enligt yttrandefrihetslagen försvarar en chefredaktör yttrandefriheten genom att vara det yttersta besluts- och ansvarsorganet gällande det journalistiska innehållet i en publikation. Enbart chefredaktören kan fatta beslut om publikationens journalistiska innehåll. Anmälan gäller chefredaktörens beslut att inte ta in och publicera en kort tilläggsartikel av en frilansjournalist.
Chefredaktören påpekar att Opinionsnämnden för massmedier inte har beslutanderätt i frågor som gäller publiceringsbeslut. En viss publikations redaktion eller chefredaktör kan inte överlåta beslutanderätten på Opinionsnämnden för massmedier. Chefredaktören anser att Opinionsnämnden för massmedier därför inte kan ta ställning till huruvida chefredaktörens beslut var rätt eller inte utan kan enbart ta ställning till huruvida chefredaktörens beslut baserat sig på journalistiska grunder eller om han låtit sig påverkas av någon utomstående part. Ett ställningstagande om själva publiceringsbeslutet skulle enligt chefredaktören äventyra yttrandefrihetslagens och Journalistreglernas grundläggande principer om chefredaktörens oavhängighet och beslutanderätt. Medierna och deras chefredaktörer ska fortsättningsvis ha rätt att besluta om innehållet i sina publikationer.
Beslut
JR 1: Journalister är i första hand ansvariga inför sina läsare, lyssnare och tittare. Dessa har rätt att få veta vad som händer i samhället.
JR 2: Avgöranden om innehållet i informationsförmedlingen ska fattas på journalistiska grunder. Denna beslutanderätt får inte under några omständigheter överlåtas till någon utanför redaktionen.
JR 3: Journalister har rätt och skyldighet att avvisa påtryckningar eller löften som syftar till att styra, förhindra eller begränsa informationsförmedlingen.
JR 19: Journalister ska gå med på intervjuobjekts förbud mot att publicera uttalanden bara ifall omständigheterna efter att intervjun gjordes har förändrats i så väsentlig grad att det vore klart oskäligt att publicera dem.
Åbo Underrättelser publicerade en kritisk artikel om en stadsfullmäktigeledamot i Åbo och hennes sätt att agera. Tidningen fortsatte sin nyhetsrapportering med en artikel där bland annat ordföranden för partiets fullmäktigegrupp kommenterade de uppgifter som framkommit i den första artikeln. Fem dagar senare intervjuade redaktören ordföranden för en uppföljande artikel. Efter intervjun ringde ordföranden upp chefredaktören. Ordföranden skickade också ett meddelande till redaktören, där hon förbjöd publiceringen av sin intervju. Chefredaktören fattade beslutet att intervjun inte skulle publiceras.
Opinionsnämnden för massmedier konstaterar att rätten att besluta om publiceringen av artiklar i sista hand är chefredaktörens. När Opinionsnämnden fattar sitt beslut bedömer den enbart huruvida beslutet fattades på journalistiska grunder och huruvida beslutanderätten överlåtits till någon utanför redaktionen.
Såväl fullmäktigegruppens ordförande som chefredaktören har i offentligheten berättat att ordföranden i deras samtal inte framförde några krav på att artikeln skulle stoppas. Opinionsnämnden påminner om att redan det att man tar kontakt i sig kan innebära ett försök att påverka och att man vid redaktionerna måste förhålla sig kritisk till påverkansförsök.
Opinionsnämnden anser att samtalet till chefredaktören i detta fall kan ha lett till en noggrannare journalistisk bedömning av artikeln. Opinionsnämnden finner dock inte några tecken på att samtalet skulle ha påverkat utfallet av den journalistiska bedömningen.
Det finns inte heller något som tyder på att det faktum att den intervjuade krävde att redaktören skulle avstå från att publicera intervjun skulle ha påverkat chefredaktörens beslut på ett sätt som strider mot punkt 19 i Journalistreglerna.
Opinionsnämnden konstaterar att chefredaktören hade tillräckliga journalistiska grunder för att låta bli att publicera artikeln. Dessa grunder var att man redan tidigare hade rapporterat om frågan på ett omfattande sätt och att de ytterligare uttalanden man fått från den intervjuade inte tillförde något konkret nytt i ärendet. Opinionsnämnden anser att chefredaktören inte försummade sin skyldighet att avvärja extern påtryckning och inte heller överlät beslutanderätten till någon utanför redaktionen. Att lämna artikeln opublicerad skadade inte heller allmänhetens rätt att få information på det sätt som avses i punkt 1 i Journalistreglerna.
Opinionsnämnden för massmedier anser att Åbo Underrättelser inte har brutit mot god journalistisk sed.
Beslutsfattare: Eero Hyvönen (ordf.), Mona Haapsaari, Marja Keskitalo, Minna McGill, Valpuri Mäkinen, Alma Onali, Harto Pönkä, Henrik Rydenfelt, Margareta Salonen, Timo Sipola, Jani Tanskanen och Marjukka Vainio-Rossi.