KLAGANKlagan riktar sig mot en artikelserie som inleddes den 16.6.2000 i Vasabladet, som handlar om en hur en patient ”Stig” tas in för sluten psykiatrisk vård. Klaganden, en läkare, som var med om att anvisa vården, anser att Vasabladets artiklar var felaktiga, insinuerande och stämplande för hans del. Dessutom har artiklarna skadat mentalvårdsarbetet för en lång tid. Skriverierna har fortsatt fastän ”Stigs” bror på insändarplats har vädjat till både allmänheten och Vasabladet om att skriverierna måtte upphöra. Redaktören har veterligen inte ens träffat ”Stig” utan bedömningen av patienten och referatet av händelseförloppet bygger enbart på telefonsamtal. Han har inte heller varit i förbindelse med klaganden eller ”Stigs” anhöriga. Enligt klagan är det uppenbart att reportern omdömeslöst gått med på ”Stigs” paranoida funderingar och redogjort för dem i tidningen på ett ensidigt och insinuerande sätt, utan att ens försöka ta reda på sakernas sanningshalt.TIDNINGENS SVARVasabladets chefredaktör Maj-Britt Höglund uppger att den ifrågavarande mannen tagits in för vård mot sin vilja. Mannen överklagade beslutet till förvaltningsdomstolen varpå tidningen beslöt att granska fallet. Mannen var själv beredd att framträda med namn men tidningen beslöt att kalla honom för ”Stig”, vilket mannen accepterade. Man rapporterade om saken för att mannen hade rätt att komma till tals oberoende av sitt hälsotillstånd. Dessutom ville tidningen utreda om mannen hade behandlats korrekt. Det handlar om ett tragiskt människoöde där alla inblandade har fått lida oberoende om Vasabladet rapporterade om fallet eller inte. Chefredaktören beklagar klaganden känner sig sårad. Han har däremot inte i offentligheten kopplats till rapporteringen kring fallet, varken som person eller läkare.AVGÖRANDEMan bör kunna föra en öppen och kritisk debatt i massmedia även om frågor som har att göra med mentalvårdsarbetet. Härvidlag bör man beakta att läkarna inte i detalj kan redogöra i offentligheten för sina patienters omständigheter och liv. När varje privatperson har rätt att berätta om sitt liv kan man inte alltid undvika att det även framkommer omständigheter om andras liv eller olika samfunds verksamhet. När man behandlar ömtåliga frågor bör särskild uppmärksamhet fästas vid att andra personer skyddas, ifall de inte vill ha offentlighet. I detta fall hade tidningen enligt nämnden tillräckliga grunder för att publicera ”Stigs” uttalanden som sådana. I tidningens artiklar 16.6 och 20.6 hävdas att en icke nämnd läkare missbrukat sin ställning. Inte heller i dessa artiklar omnämns klaganden vid namn och enligt nämnden kunde han inte heller igenkännas på annat sätt. Inte heller patienten uppträder under eget namn i artiklarna utan man använder ett fingerat namn på honom.På dessa grunder anser Opinionsnämnden för massmedier att Vasabladet inte har brutit mot god journalistisk sed.
Meny